70 år, Corona-knull och övriga uppdateringar

 Idag fyller Lars Malmer 70 år, grattis får man väl säga.

Senaste året har varit mindre roligt för Lars som för många av oss andra under rådande pandemi. Då han tillhör riskgrupp eftersom han numera har hjärtproblem har han tvingats hålla sig för sig själv. Han har inte heller kunnat trösta sig med alkohol, godis och snabbmat som han brukade förr om åren. Istället meckar han med bilar så mycket hälsan och orkar tillåter. Folket i den by i södra Västerbotten där Lars Malmer bor tycker att han är lite "annars" men respekterar honom för hans kunnighet på bilar. Lars har gett sig fan på att inte hamna i klammeri med rättvisan något mer, så förutom att ta priser lite väl i överkant, vara smått otrevlig mot kunder han av någon anledning inte gillar och ibland ta lite längre tid på sig än vad vissa hoppats på så håller sig Lars inom lagens råmärken.

I hyreshuset där Lars Malmer bor är han den enda svenska hyresgäster. De flesta grannarna är från Eritrea, några är från Mellanöstern, två är afghaner och en är somalier. Då alla lägenheter är små, ettor och tvåor, bor det mest ensamstående förutom något enstaka par och så finns det tre eritreanska grabbar som delar på en tvåa. Just dessa två grabbar har blivit lite kompis med Lars, de hänger ofta med honom i garaget och lär sig mecka bilar. En av dem har gått från att vara smygvärsting till att vara hängiven bilentusiast med siktet inställt på att öppna egen bilverkstad så småningom. Ibland träffas de hemma hos varandra och äter mat. Grabbarna har bjudit på eritreansk mat; stark köttgryta med injera (surdegspannkaka på ett lokalt sädesslag) och Lars har bl.a. bjudit på surströmming. Grabbarna från Eritrea gillade dock inte alls surströmming och tyckte det luktade ruttet bajs, dock hade Lars den gången bullat upp med inlagd sill, gravlax, helgskinka och köttbullar med mera så det löste sig. Den eritreanska maten gillas dock av Lars och eftersom han åker in till universitetssjukhuset i Umeå en gång i månaden och kollar upp sig passar han på att ta en sväng förbi en eritreansk mataffär och köpa med sig lite godsaker till grabbarna, som alltid blir lika tacksamma.

En annan granne hade dock inte samma tur att råka på Lars ovanliga gästfrihet. Det var en kvinna några år äldre än Lars, hette Mayvi Englund och sålde sitt hus för några år sen när gubben dog och flyttade in i en tvåa i hyreshusen. När Lars flyttade in befann sig Mayvi av en tillfällighet på långresa i Kina, där hennes son bor och verkar som affärsman inom IT-branschen. När pandemin bröt ut försökte Mayvi boka om sin biljett, tanken var att hon skulle vara i Kina hela vintern och umgås med barn och barnbarn, men när pandemin blev ett faktum försökte hon ta sig hem snarast möjligt. Hon fick dock ingen ny biljett förrän i början av februari och hann knappt landa på Arlanda innan hon började hosta våldsamt och få feber. Det blev ambulans till sjukan där man konstaterade Covid-19 och Mayvi isolerades. Nu klarade hon sig relativt bra då hon var vid bra vigör, men när hon kom hem till lägenheten i Västerbotten var hon fortfarande racklig och gick med rollator. Dock såg hon betydligt yngre ut än sin ålder med sitt naturligt blonda hår och välhållna yttre som hon alltid var mån om att hålla. Det skar sig redan vid första träffen när Lars helt fräckt erbjöd sig att komma och trösta Mayvi om hon var ledsen. När Mayvi sa att det nog inte var en så bra idé var Lars helt oförstående och sa att lite corona-knull aldrig kunde skada. Mayvi fnyste förnärmat och gick in till sig med förhoppningen om att Lars skulle fatta vinken. Det gjorde han inte. Istället började han med att varje gång de sågs i trappan, och det såg han till blev ganska ofta, klämkäckt fråga om hon inte ville ha ett litet corona-knull i alla fall. Till slut blev Mayvu förbannad och skrek på sin breda dialekt att "JA' VILL INT' HÖRA SÅ'N SCHIT!". Men Lars blev bara ännu mer triggad av detta och började skrika "CORONA-KNULL!" till Mayvi så fort han kom åt. Det gick så långt att han började skrika det in i hennes postinlägg varje gång han gick in eller ut. Till slut bröt Mayvi ihop, tog sina sparpengar som hon tänkt använda till att resa till Kina när pandemin väl släppt, och köpte en bostadsrätt i en förort till Umeå.

Lars Malmer må vara en gammal gubbe med hjärtproblem, men på vissa punkter är han oförbätterlig...

Pissade i bussen del 2

Ett halvår efter incidenten vid Ropsten gjorde Lars nästan om samma sak igen. Det hade hunnit bli vinter och riktigt kallt ute. Lars hade varit på Ekerö och festat med några ytliga bekanta men bestämde sig vid niotiden på kvällen för att åka hem och fortsätta dricka hemma i sin ensamhet. Lars var ganska packad efter att på fyra timmar druckit åtta öl, en halv flaska Baileys och en fyra whiskey. I ett försök att tillfälligt råda bot på sin rejäla fylla och därmed inte riskera att bli utslängd från tunnelbanan köpte Lars två flaskor Coca cola på den lokala kiosken innan han väntade in bussen som skulle ta honom till Brommaplan och gröna linjens tunnelbana. Lars halsade den ena colan precis utanför affären och la av en rejäl rap rakt i nacken på en gammal tant med hörapparat som gick med rollator. Hon halkade nästan till och fnyste föraktfullt åt Lars, som dock redan vänt ryggen till och dragit iväg till busshållplatsen. Medan han väntade på bussen drog Lars i sig den andra colan och la av ännu en dånande rap, denna gång väldigt nära en ung tjej som pratade i mobiltelefonen med en kompis. Tjejen ryckte bara på axlarna och förklarade för kompisen att en full gubbe råkat rapa i närheten. Just då kom bussen och Lars hade fullt upp med att koncentrera sig på att kliva på något sånär städat. Vid nästa hållplats stod ett stort ungdomsgäng från Rinkeby, mest unga invandrarkillar, som hade varit ute på Ekerö med fritidsgården och ägnat sig åt vintersporter. Nästan alla strulade med sina kort så det tog fem minuter extra innan bussen äntligen kom iväg. Lars började nu bli ordentligt nödig och satt som på nålar. Som om inte det vore illa nog hamnade bussen bakom en stor lastare som bara kunde köra i 30 km/h. Nu började det bli kris och Lars tittade sig vaksamt omkring, grabbgänget satt längst bak i bussen och larvade sig men i övrigt var det rätt tomt förutom enstaka personer. Lars tog en av de urdruckna colaflaskorna, makade sig tillrätta och lirkade försiktigt ut ballen, som han sedan stack in så gott det gick i flaskans öppning och lättade på trycket. När flaskan var full stängde Lars den snabbt och gjorde likadant med nästa, som dock bara blev halvfull. Därpå knäppte han snabbt igen byxorna och rullade iväg flaskorna bakåt i bussen. Just då befann de sig i uppförsbacke och flaskorna hamnade nästan ända bak vid grabbgänget. En av grabbarna sträckte sig för att ta upp flaskan i syfte att panta den då tre andra skrek:

- Akta, någon har pissat i flaskan!

Det blev genast mycket tyst och alla tittade sig förfärat omkring för att försöka lista ut vem som haft den dåliga smaken att pissa i bussen. Till att börja med riktades misstankarna mot två av de busigaste killarna i grabbgänget men båda hade hela tiden spelat mobilspel. En kille i sällskapet som var lite utanför erinrade sig att han hade sett Lars göra något konstigt men inte riktigt kunnat se vad. Han gick fram till chauffören och sa:

- Hallå, jag tror gubben där pissade i en flaska som hamnade där bak.

Chauffören tackade för upplysningen och stannade bussen vid nästa hållplats innan han frågade Lars om denne möjligtvis pissat i en flaska som han senare skickat bakåt i bussen. Lars, som hört konversationen, svarade på sitt vanliga dryga sätt med följande kommentar:

- Det där är bara skitsnack, snorungen där hade väl inget bättre för sig än att djävlas, men har man en flaska där bak blir man väl så där.

Chauffören tackade och fortsatte bussfärden till Brommaplan. När samtliga klev av glodde några av killarna i ungdomsgänget surt på Lars, som svarade med att demonstrativt sniffa i luften varpå han sa:

- Jag tycker det luktar pissiga snorungar här.

Sen gick han med långa kliv före ungdomsgänget och skyndade sig ner i tunnelbanan så han hann med tåget före ungdomsgänget.

På så vis kom Lars Malmer ännu en gång undan med att pissa i bussen.

Pissade i bussen del 1

Detta utspelade sig för några år sen när Lars Malmer bodde i Stockholm. Det var en varm sommardag och Lars skulle ta en tur ut på Lidingö för att titta på en bil som han funderade på att köpa. Eftersom Lars druckit alkohol dagen innan och hatade trängseln i Stockholm valde han att åka kollektivt istället. För att bli av med bakfyllan lite fortare och kunna testköra bilen hade Lars tagit med sig en stor flaska pepsi som han hade hällt i sig under tunnelbanefärden. När han kom fram till Ropsten började han bli ordentligt nödig och letade desperat efter en toalett. Tyvärr fanns ingen ledig toalett just då så Lars bestämde sig för att hålla ut tills han kom ut på Lidingö. Men då kom nästa bakslag, bussen Lars hade tänkt ta hade precis gått och det skulle ta en halvtimme till nästa avgång. Lars tuggade nästan fradga av ilska och otålighet vilket gjorde att han naturligtvis blev ännu mer akut pissnödig. Just då kom en buss som det stod "Ej i trafik" på och stannade vid en hållplats lite längre bort, chauffören klev ut och sprang in i tunnelbanestationen för att fixa ett snabbt ärende. Då såg Lars sin chans, han smet snabbt in i bussen, hukade sig ner precis bakom första dörren och lättade på trycket. När han var klar smet Lars ut lika snabbt igen och ställde sig på behörigt avstånd. Det dröjde ännu ett tag innan chauffören kom tillbaks och under tiden hann det komma en drös andra människor till busshållplatsen. Slutligen kom chauffören tillbaka med raska steg men stelnade till och stannade med ena foten inne i bussen och den andra utanför. Efter att ha stått så i närmare tio sekunder backade chauffören ut, glodde ilsket på alla som stod vid busshållplatsen och skrek:

- Vem i helvete har pissat i bussen?!

Samtliga tittade sig förfärade omkring och undrade vad som stod på. Bara Lars stod kvar och såg oskyldig men samtidigt oberörd ut. Chauffören gick fram till honom och sa: 

- Jag hoppas att det inte är du som pissat i min buss!

- Det är väl SL som äger bussen, svarade Lars Malmer stöddigt.

- Ja ja ja! fräste busschauffören och frågade om Lars möjligtvis visste något om vem som kunde ha pissat i bussen. Lars rapade, skakade på huvudet och sa surt:

- Nej, och lämnar man bussen öppen får man skylla sig själv.

Muttrande och svärande gick chauffören därifrån, stängde bussen och gick in i tunnelbanestationen igen för att rapportera incidenten. Han var säker på att det var Lars som pissat i bussen men hade inga bevis. Och när han slutligen kom ut igen i sällskap med två städgubbar så hade Lars buss redan kommit och avgått. Lars visslade förnöjt hela vägen ut till Lidingö i förvissningen om att han kommit undan ännu en dumhet. Bilen visade sig inte riktigt uppfylla Lars Malmers förväntningar och han fick besviken återvända hem.

Sveriges snuskigaste taxi del 2

Denna episod utspelar sig egentligen någon månad innan del 1, som i förlängningen ledde till att Lars Malmer la ner just denna taxiverksamhet.

Det var i maj 1993 och vädret var sommarlikt, Lars Malmer hade inte haft någon körning denna dag och var därför extra grinig. Han åkte från sitt vanliga tillhåll vid stadsgården för att äta lunch på en korvmoj vid Zinkensdamm. Det var en serbisk gubbe som hade stället och Lars brukade äta hans Plesjkavica med potatismos och ajvar flera gånger i veckan. När han så stod vid sin taxibil och slevade i sig det sista kom en ung tjej ut från en galleria i närheten. Hon hade en tung papperskasse i varje hand och blev lättad när hon såg Lars Malmers taxibil. Hon gick därför fram och frågade om han var ledig. Lars sa att det var han, han behövde bara käka klart först så han bad kvinnan ställa påsarna vid bakluckan och sa att hon sen kunde hoppa in och sätta sig. Kvinnan gjorde så och hade precis öppnat dörren när hon såg att det låg två kladdiga servetter, en tom glassbägare och två sega råttor på sätet. Med en viss avsmak plockade hon bort dem och satte sig. Sen fick hon en chock när hon såg hur illa det var ställt med resten av bilen. Hela baksätet upptogs av två papperspåsar med pantburkar och sen stor svart sopsäck. Ovanpå påsarna med pantburkar låg två pizzakartonger, en var helt öppen och visade tydligt en halv pizza som blivit kvar sen föregående dag. På golvet i baksätet stod ytterligare två plastpåsar fulla med skräp och smutskläder. Och överallt dammtussar, oljefläckar och annat äckligt. Efter ett tag hördes en smäll när Lars drog igen skuffluckan efter att ha ställt in de två medföljande papperspåsarna. Sen hoppade han in i bilen, pustade ljudligt och frågade vart tjejen skulle. När han fick reda på att det var en adress i närmaste förort konstaterade han att det skulle ta ett par minuter bara. Tjejen hann inte reflektera över att tidsramen var väldigt snäv för i nästa ögonblick rivstartade Lars och körde i rallyfart ut på motorvägen. Efter knappt en minut var de redan framme vid rätt avfart och Lars tvärnitade och sladdade så han nästan fick bredställ in i avfarten. Tjejen skrek till av skräck och undrade hur i helvete Lars körde.

- Jag kör som jag vill, det är min bil! fräste Lars irriterat.

Sen fortsatte hemfärden i rallyfart. När de var framme så hävdade Lars att resan kostade 695 kr. Tjejen blev nu riktigt arg och röt att hon inte tänkte betala så mycket, men Lars stod på sig. Då pekade tjejen ilsket på taxametern och röt att det faktiskt stod 69:50, sen tog hon fram 70 kr och sa surt:

- Behåll växeln.

- OK då för fan, djävla kossa! röt Lars.

Sen slet han åt sig pengarna, tog ut kvinnans två papperspåsar och nästan slängde ner dem i den enda vattenpölen som då fanns i hela Stockholms län och tyvärr var placerad precis utanför kvinnans port som ett resultat av en mindre vattenläcka som skulle åtgärdas samma eftermiddag. Båda påsarna förstördes direkt och kvinnan fick bära upp allt i famnen vilket ledde till att det blev en del springande. Under hela tiden stod Lars Malmer kvar utanför bilen med armarna i kors över bröstet och stirrade surt på tjejen, som fräste "idiot" när hon tog upp de sista varorna. Lars svarade med att munprutta och ge tjejen båda långfingrarna innan han satte sig i bilen och drog därifrån med ett ryck.

Tjejen blir fortfarande smått upprörd när hon påminns om denna sitt livs värsta taxiresa.

Omvänd tandläkarskräck

Vanligtvis brukar tandvårdsrädsla yttra sig i att en patient känner obehag, rädsla eller ångest inför tandläkarbesök. Men Lars Malmer har lyckats med konststycket att få en tandläkare att känna dito känslor inför honom som patient...

Detta utspelade sig när Lars Malmer var tolv år gammal och gick i grundskola (eller möjligtvis folkskola) i Ödeshög. Alla elever skulle då undersökas av en skoltandläkare. Östergötland hade just då precis fått en ny skoltandläkare, en mycket sträng och hårdhänt samt ganska storvuxen karl från Malmö som hette Thure Nordéen. Alla i klassen blev lite smått skärrade över Thures hårdhänta och buffliga stil med en del gap och skrik, slit i tröjor och liknande. Lars Malmer med sin hemmagjorda buddhistiska skolning höll sig dock lugn, eftersom han redan som enda kille i klassen kommit i puberteten och redan mätte en ståtlig längd av 1,88 var han inte alls skrämd av Thure som bara var 1,82 men sågs som lång vid den här tiden. När det blev Lars Malmers tur hade Thure redan hunnit slita i elva tröjor, gapat och skrikit åt sju av Lars klasskompisar när de inte varit samarbetsvilliga nog och till och med ruskat om en liten kille utan att denne gjort något värre än någon av de andra. Lars hade naturligtvis fått veta allt som hänt och tänkt ut diverse försvarstekniker för att freda sig. Thure blev en aning förvånad när Lars kom in, men förvåningen gick snart över och han började återigen med sin vanliga stil. När Thure så fick för sig att slita lite i Lars Malmers tröja när denne inte var snabb nog så resulterade det i att Lars blixtsnabbt kastade sig framåt och bet Thure i handen så hårt han någonsin orkade. Thure skrek först till av förvåning men blev sen rasande och högg bryskt tag i Lars för att börja ruska honom. Det skulle han inte ha gjort, för i nästa ögonblick hade Lars skallat sönder Thures näsa så blodet sprutade likt en fontän. Thure stönade av smärta och uppgivenhet medan han sjönk ihop och försökte hindra blodflödet. Lars Malmer passade då på att smita iväg. Klassläraren fattade dock misstankar när Lars kom tillbaks efter knappt tio minuter och nöjt konstaterade att han hade lika fina tänder som "någon tramsig Elvis-kopia i en Vademeecum-reklam" och gick för att kolla läget. Hon fann Thure Nordéen sittande framåtlutad med näsan inbäddad i papper utstötande ynkliga små läten som skulle föreställa "åh" men snarare lät som "iuoh". När klassläraren frågade vad som hänt svarade Thure:

- Han bräckte nog näsan på mig.

Den annars så bestämda och grova rösten var nu tunn och hjälplös. Det blev inga mer tandundersökningar den dagen utan istället fick Thure åka till sjukhuset med sin trasig näsa. Där konstaterade man att näsan fått sig en rejäl fraktur men att näsbenet inte blivit knäckt, vilket var tur. Lars Malmer fick en utskällning både av klassläraren och sina föräldrar och stränga tillsägelser att inte bråka vid nästa oundvikliga tandundersökning. En ny tid bokades två veckor senare. På dagen för den nya tandläkarundersökningen snodde Lars Malmer med sig fyra sömntabletter från sin morsa, de var av typen barbiturater och man skulle egentligen bara ta max två åt gången. Precis innan det var dags att gå ner till Thure gick Lars in på muggen och svalde ner tabletterna med vatten. Han hade räknat ut att han hade max fem minuter på sig så därför använde han toaletten som fanns precis i anslutning till mottagningen. Thure Nordéen var den här gången betydligt mer försonlig och istället för sitt vanliga bullrande bad han Lars vänligt sätta sig i stolen. Sen hissade han ner stolen i liggande läge och gick iväg lite för att hämta instrument för undersökning. Den tiden räckte för att sömntabletterna Lars tagit skulle börja verka med full kraft och när Thure kom tillbaks sov Lars djupt och snarkade högt. Thure försökte skaka liv i honom men det gick inte. Det blev ingen undersökning denna gång heller utan istället kördes Lars i ambulans till sjukhus då man misstänkte självmordsförsök eller någon form av anfall med medvteslöshet. Lars morsa hade dessutom upptäckt att det fattades fyra tabletter i burken vilket hon berättade för samtliga inblandade. När Lars så småningom vaknade på sjukhuset och fick en massa oroliga frågor om hur han mådde viftade han irriterat bort dem, fräste att han minsann mådde skitbra och bara ville slippa bli grävd i käften av en äcklig gubbe. Lars fick sin vilja igenom och undersöktes istället av sin vanliga tandläkare som han kunde acceptera. Thure Nordéen vägrade nämligen under några omständigheter undersöka Lars en tredje gång och hotade med att säga upp sig om han tvingades göra det. Thure menade att Lars var den värsta människa han någonsin stött på och uttalade mörka profetior om Lars Malmers framtid där han hävdades kunna bli allt ifrån styckmördare till diktator. Med facit i hand vet vi att det inte blev riktigt så illa men att Thure knappast var den första att känna på liknande sätt.

Flippade ur på bolaget

Denna historia utspelar sig för ca. 20 år sen.

Lars Malmer bodde då i Ödeshög, där han är född och uppväxt. Han hade bott där ett längre tag men saker och ting var på väg att gå utför så det var en tidsfråga innan han skulle flytta därifrån.

Med anledning av detta hade han börjat supa även på vardagar, vilket innebar att han inte kunde åka någonstans med bilen, vilket i sin tur gjorde honom ännu mer deprimerad och förbannad och så höll det på så där likt den berömda onda cirkeln eller spiralen...

Nåja, den här dagen var inget undantag, det var sommar och fint väder så det var mycket folk ute på byn. Klockan var runt halv tolv när flera personer såg Lars Malmer komma gående, skapligt berusad och vinglig. Han fräste något ohörbart åt några ungdomar som kom cyklande och lufsade sedan iväg mot Systembolaget, det här skulle bli ännu en dag med hårt supande var det tänkt. Direkt när Lars Malmer kom in på bolaget rapade han högt åt kassörskan och blåste ut all luft. Som ni förstår var andedräkten allt annat än trevlig. Kassörskan reagerade direkt och sa åt Lars att sluta.

- Sluta själv, jag behöver ingen djävla morsa! fräste Lars tillbaks.

- Med den attityden och i ditt tillstånd ska du nog inte ha mer, sa kassörskan.

- Klart som fan jag ska, här ska det supas stenhårt i tre veckor till, sa Lars stöddigt.

Han var så högljudd och otrevlig att en yngre tjej med två småbarn förskräckt drog sig in i ett hörn och kassörskan gick och hämtade butikschefen. Under tiden vinglade Lars runt och plockade ner öl i korgen, han var så pass vinglig att han var nära att halka på det glatta stengolvet flera gånger. Efter någon minut kom butikschefen ut till Lars och sa bestämt åt honom att avlägsna sig i det tillstånd han nu befann sig i.

- Va?! Tror du jag är någon djävla dammtuss som du bara kan avlägsna bara så där?! gormade Lars förargat.

Butikschefen behöll lugnet och sa med stadig röst att Lars inte var välkommen i butiken när han var full och bråkig.

- Jag bråkar för fan inte, det är du och din djävla kuksugande fisförnäma fröken som bråkar med mig! skrek Lars.

Butikschefen blev nu irriterad och sa skarpt att om inte Lars omedelbart gick därifrån så skulle han ringa efter polisen.

- Jag ska fan handla mina bira först! fräste Lars.

- Nej, det ska du INTE! fräste butikschefen tillbaks och upprepade sedan sitt tidigare hot om polisen.

Då slog det totalt slint för Lars Malmer, med full kraft lyfte han sin ganska fulla varukorg med öl och slungade den mot hyllan fylld med vinflaskor. Det hördes en formlig explosion när korgen med ett dussin ölflaskor (Lars Malmer har alltid vägrat dricka burköl då han menar att metallen förgiftar innehållet) brakade rätt in i hyllan med vinflaskorna. Sammanlagt gick ungefär tjugo flaskor sönder och flera liter öl och vin rann skummande ut längs golvet. Men Lars nöjde sig inte med det utan snodde med sig två helrör, ett med whiskey och ett med mörk rom, och sprang sedan skrikande och gormande ut på det lilla torget och skrämde slag på drygt tjugo personer. Tre småbarn började grina av ren skräck, en medelålders tant med psykisk ohälsa blev så förtvivlad att hon släppte sina två plastpåsar fulla med mat från ICA och sprang tillbaks in i affären för att gömma sig och en gammal gubbe med hjärtproblem fick akut ont i bröstet och var tvungen att ringa ambulansen. Det tog personalen på ICA en timme att hitta och sedan lugna ner den skärrade tanten med psykisk ohälsa, som tur var hade någon vänlig person tagit in kvinnans matvaror i affären igen och personalen hade förvarat dem så all mat hade klarat sig. Kvinnan kunde, efter att ha övertygat sig om att Lars Malmer inte var kvar på torget, gå hem till sin lägenhet och vila men var tvungen att käka extra lugnande och sömnmedel för att inte få panik. För den gamla gubben med hjärtproblem blev det ambulans i racerfart till sjukhuset i Linköping där man kunde konstatera att det inte var en hjärtinfarkt utan "bara" arytmi med kraftigt höjd hjärtfrekvens. Gubben fick behandling för tillståndet och behövde sedan stanna på sjukhuset i två dagar för observation innan han slutligen kunde åka hem. Vad gäller Lars Malmer så fortsatte han skrika och gorma, om än i avtagande takt, medan han vinglade iväg från torget ut mot sin gård på landet strax utanför byn. När han kom hem söp han extra hårt och drack rom och cola eller whiskey och cola på sitt eget sätt; det stora glaset avsett för groggar fylldes till 80 % med sprit varpå en skvätt cola tillsattes. Lars somnade till slut i sin säng och vaknade bakfull och illamående av att polisen ringde på dörren. Systembolaget hade nämligen verkställt sitt hot men p.g.a. ett bankrån med efterföljande biljakt och polisbeskjutning hade det tagit sex timmar innan polisen haft tid att befatta sig med ärendet. Lars var rejält illamående och blev dessutom riktigt arg igen när han såg poliserna utanför sin dörr, vilket fick till följd att han la en fontänspya på sin trapp. Polisen som stod närmast fick dock en hel del på sin uniform och var nära att spy själv. Medan han sprang till bilen och kastade ner sin nerspydda uniform i skuffen försökte den andra polisen prata allvar med Lars men fick bara enstaviga brölanden och diverse fula ord till svar innan Lars sprang in i badrummet och spydde igen. Polisen såg ingen anledning att fortsätta samtalet utan gick ut för att hjälpa sin kollega, som fick åka tillbaks till stationen endast iförd boxershorts och linne. En anmälan om stöld, skadegörelse och ofredande upprättades men Lars hävdade i förhör att han bara varit lite salongsberusad och att det istället varit butikspersonalen på bolaget som varit aggressiv och hotfull vilket lett till att han i panik sprungit ut ur butiken, glömt sin korg med öl och fått med sig två flaskor sprit av misstag. Dock blev det rättegång och Lars Malmer dömdes till böter och skadestånd för det inträffade.

Man kan väl säga så mycket att denna incident direkt bidrog till att Lars Malmer en tid senare sålde sin gård och flyttade från Ödeshög.

Fick sparken - efter en dag!

Lars Malmer har lyckats med konststycket att få sparken från ett jobb efter en enda arbetsdag.
För att vara petig rörde det sig inte ens om en hel arbetsdag.
Så här var det.
Detta inträffade i slutet på 1990-talet, Lars hade precis varit tvungen att drastiskt dra ner på sina många ljusskygga verksamheter p.g.a. problem med polisen och övriga myndigheter.
Han gick på a-kassa och var därför tvungen att söka jobb och hade tydliga instruktioner från sin a-kassa att han var tvungen att ta första bästa jobb han fick, annars skulle han inte få några pengar.
Det jobb han blev erbjuden var ett matte- och fysiklärarjobb på en stor högstadieskola i Linköping.
Lars var taggad på jobbet, det var i och för sig en skola med dåligt rykte men just därför tänkte Lars att han skulle få ordning på såväl stökiga ungdomar som kollegor.
Han satt under två veckors tid innan jobbet skulle börja och förberedde minutiöst såväl lektionsupplägg som olika strategier för ordningsskapande.
Besvikelsen blev därför total när han kom till skolan på den avtalade första arbetsdagen och fick veta att han inte hade några inplanerade lektioner första veckan.
Skolan hade velat ge Lars en mjukstart och tid att förbereda lektionerna och det hjälpte inte att Lars ilsket förklarade att han "för i helvete slitit häcken av sig två veckor i streck" för att vara förberedd.
Han blev placerad i ett tomt kontor i skolledningens korridor, på kontoret fanns dator, telefon och interntelefon.
Efter att ha konstaterat att datorn inte var ansluten till Internet och att patiens var det enda spelet som fanns bestämde han sig för att börja leka med interntelefonen.
Han frågade vänligt en intet ont anande kanslist och fick en ingående redogörelse för interntelefonens alla funktioner.
Sen gick han en vända för att, på sitt eget underliga vis, hälsa på folk.
Först stövlade Lars helt utan vidare in på kuratorns kontor och släppte en fis, både kuratorn och den elev som råkade ha en samtalstid där rusade i panik ut från kontoret eftersom stanken Lars lämnade efter sig var outhärdlig.
Sen gick han in i lärarrummet.
Vid en kaffebryggare stod en kvinnlig lärare i knälång kjol, midjekort kavaj och blont, axellångt hår och skulle precis hälla upp en stor kopp kaffe för att försöka råda bot på den akuta trötthet hon helt naturligt kände efter bara tre timmars sömn.
Lars klappade till henne i baken så hårt att kvinnan tappade sin kopp, som hade ett helt unikt motiv och stort affektionsvärde, i golvet så den gick i tusen bitar och det varma kaffet stänkte rakt upp i ansiktet och fläckade ner både blus, kavaj och kjol.
Förutom chock och indignation fick den kvinnliga kollegan dessutom akut ryggont och var tvungen att ta en taxi hem och vila sig.
Efter att ha ställt till med det lufsade Lars runt i korridorerna, han hörde interntelefonen ett par gånger och kunde nöjt konstatera att det var en riktigt bra anläggning.
Sen gick han upp på kontoret och började terrorisera skolan med interntelefonen.
Första meddelandet bestod bara av ett allmänt obehagligt flåsande.
Efter några minuter kom nästa meddelande, denna gång i form av en kort men ljudlig rap.
Några elever som satt och gjorde kemiprov i ett klassrum hoppade till av förskräckelse och en lärare som just tog en klunk vatten satte den i halsen och fick en hostattack.
Det dröjde inte länge förrän det tredje meddelandet kom, denna gång skrek Lars Malmer "Kukeliku kuken står!!".
Sen gick Lars Malmer ut en sväng, och tur var väl det, för rektorn gick just genom ledningskorridoren och kollade vem som ropade ut dumheter, men då hade Lars Malmer redan hunnit smita ut.
Efter en halvtimmes promenad genom korridorerna gick Lars Malmer tillbaks till kontoret.
Rektorn tittade ut och frågade Lars om han visste vem som höll på och larvade sig med interntelefonen, men fick inget vettigt svar.
Lars stängde dörren till sitt kontor omsorgsfullt och började sen mixtra med interntelefonen så att han kunde fjärrstyra den från en närbelägen elevtoalett.
Sen gick han dit och började återigen sin terror.
Först väste han bara en massa svordomar och könsord utan någon vidare mening.
Sen skrek han "nu ska jag pissa och skita!".
Därefter gjorde han just det och sände alltihop över interntelefonen.
Eftersom klockan hade hunnit bli nästan halv tolv var det redan många som gått på lunch och fler var på väg.
För att göra en lång historia kort blev sju elever akut illamående, ett fyrtiotal tappade aptiten och bojkottade lunchen. För lärarna var det ungefär lika illa.
Det var då som det upptäcktes att det var Lars som låg bakom terrorn.
Just när han gick ut från toaletten stod en vaktmästare precis utanför i korridoren för att fixa en sak.
- Vem tusan är du och vad gör du på elevernas toalett? frågade vaktmästaren.
- Det ska du skita i, sa Lars surt.
Sen gick han och åt pizza på den närbelägna pizzerian eftersom han inte var sugen på den mat skolan serverade för dagen.
Direkt efter lunch fick Lars veta att han inte var välkommen att fortsätta arbeta på skolan eftersom skolledningen var allvarligt oroad över hans attityd.
Lars ryckte bara på axlarna, gick ut till bilen och åkte hem.