Ett halvår efter incidenten vid Ropsten gjorde Lars nästan om samma sak igen. Det hade hunnit bli vinter och riktigt kallt ute. Lars hade varit på Ekerö och festat med några ytliga bekanta men bestämde sig vid niotiden på kvällen för att åka hem och fortsätta dricka hemma i sin ensamhet. Lars var ganska packad efter att på fyra timmar druckit åtta öl, en halv flaska Baileys och en fyra whiskey. I ett försök att tillfälligt råda bot på sin rejäla fylla och därmed inte riskera att bli utslängd från tunnelbanan köpte Lars två flaskor Coca cola på den lokala kiosken innan han väntade in bussen som skulle ta honom till Brommaplan och gröna linjens tunnelbana. Lars halsade den ena colan precis utanför affären och la av en rejäl rap rakt i nacken på en gammal tant med hörapparat som gick med rollator. Hon halkade nästan till och fnyste föraktfullt åt Lars, som dock redan vänt ryggen till och dragit iväg till busshållplatsen. Medan han väntade på bussen drog Lars i sig den andra colan och la av ännu en dånande rap, denna gång väldigt nära en ung tjej som pratade i mobiltelefonen med en kompis. Tjejen ryckte bara på axlarna och förklarade för kompisen att en full gubbe råkat rapa i närheten. Just då kom bussen och Lars hade fullt upp med att koncentrera sig på att kliva på något sånär städat. Vid nästa hållplats stod ett stort ungdomsgäng från Rinkeby, mest unga invandrarkillar, som hade varit ute på Ekerö med fritidsgården och ägnat sig åt vintersporter. Nästan alla strulade med sina kort så det tog fem minuter extra innan bussen äntligen kom iväg. Lars började nu bli ordentligt nödig och satt som på nålar. Som om inte det vore illa nog hamnade bussen bakom en stor lastare som bara kunde köra i 30 km/h. Nu började det bli kris och Lars tittade sig vaksamt omkring, grabbgänget satt längst bak i bussen och larvade sig men i övrigt var det rätt tomt förutom enstaka personer. Lars tog en av de urdruckna colaflaskorna, makade sig tillrätta och lirkade försiktigt ut ballen, som han sedan stack in så gott det gick i flaskans öppning och lättade på trycket. När flaskan var full stängde Lars den snabbt och gjorde likadant med nästa, som dock bara blev halvfull. Därpå knäppte han snabbt igen byxorna och rullade iväg flaskorna bakåt i bussen. Just då befann de sig i uppförsbacke och flaskorna hamnade nästan ända bak vid grabbgänget. En av grabbarna sträckte sig för att ta upp flaskan i syfte att panta den då tre andra skrek:
- Akta, någon har pissat i flaskan!
Det blev genast mycket tyst och alla tittade sig förfärat omkring för att försöka lista ut vem som haft den dåliga smaken att pissa i bussen. Till att börja med riktades misstankarna mot två av de busigaste killarna i grabbgänget men båda hade hela tiden spelat mobilspel. En kille i sällskapet som var lite utanför erinrade sig att han hade sett Lars göra något konstigt men inte riktigt kunnat se vad. Han gick fram till chauffören och sa:
- Hallå, jag tror gubben där pissade i en flaska som hamnade där bak.
Chauffören tackade för upplysningen och stannade bussen vid nästa hållplats innan han frågade Lars om denne möjligtvis pissat i en flaska som han senare skickat bakåt i bussen. Lars, som hört konversationen, svarade på sitt vanliga dryga sätt med följande kommentar:
- Det där är bara skitsnack, snorungen där hade väl inget bättre för sig än att djävlas, men har man en flaska där bak blir man väl så där.
Chauffören tackade och fortsatte bussfärden till Brommaplan. När samtliga klev av glodde några av killarna i ungdomsgänget surt på Lars, som svarade med att demonstrativt sniffa i luften varpå han sa:
- Jag tycker det luktar pissiga snorungar här.
Sen gick han med långa kliv före ungdomsgänget och skyndade sig ner i tunnelbanan så han hann med tåget före ungdomsgänget.
På så vis kom Lars Malmer ännu en gång undan med att pissa i bussen.
