Det här hände för drygt 20 år sen, när Lars precis börjat köra taxi.
Som första taxibil hade Lars en Saab 92 av 1951 års modell.
Bilen var från början mörkt turkos, men Lars lackade om den i svart.
Det fanns ingen bagagelucka på utsidan, utan man var tvungen att fälla ner baksätet och då fick man bara rum med två mindre väskor.
Bilen gick inte fort heller, när Lars testkörde den första gången kom han inte ens upp i 70 km/h.
Det berodde på den lilla tvåtaktsmotorn, som dessutom gjorde så att bilen lät som en stor moped.
Allt det här visste förstås inte Anders och Inger Alm i centrala Ödeshög när de ringde Lars för en körning till Axamo flygplats utanför Jönköping.
De skulle, tillsammans med sitt femåriga barnbarn Simon, resa till Danmark på en vecka.
Deras lilla barnbarn hade sett fram emot resan i flera månader. Anders, som varit där flera gånger i jobbet, hade berättat så mycket om Tivoli, röda pölsekorvar, Ströget med massor av fina leksaksaffärer och sist men inte minst - Legoland - som de självklart skulle besöka under resan.
Biljetter var bokade till sista kvällsflyget en vanlig vardag, planet skulle lyfta kl. 20.
Anders räknade ut att de var tvungna att vara där kl. 18:45 för att checka in, så han beställde taxin till kl. 18:00.
När klockan var 18:15 och Lars inte kommit började Anders gå in för att ringa.
Precis när han skulle gå in kom Lars med sin gamla Saab.
- Nu får ni skynda er så in i helvete, sa han surt.
Inga ursäkter eller förklaringar till sen ankomst.
När Anders letade efter skuffluckan där bak fräste Lars.
- Den sitter på insidan, det här är ingen ny bil!
Med tre stora resväskor, Anders portfölj, Ingers handväska och Simons ryggsäck blev det mycket trångt och obekvämt i bilen eftersom bara en resväska fick plats i det lilla bagageutrymmet.
Anders, Inger och Simon fick ha resten av bagaget i knät.
Sen började en skumpig färd mot Jönköping.
När Lars låg i stadiga 60 km/h på motorväg tappade Anders tålamodet och frågade om det inte gick att köra lite fortare.
- Nix, det här är en Saab 92:a och de går bara i 60! svarade Lars tvärt och otrevligt.
Anders suckade irriterat och gav Lars en grym blick, Lars svarade med att himla med ögonen och göra en ful min.
När de äntligen började närma sig Jönköping var klockan 19:15.
Anders viskade till Inger att de nog skulle hinna i alla fall.
Då svängde Lars av vägen och började köra igenom stan istället för att fortsätta på motorvägen och åka den snabba vägen till flygplatsen.
- Men för fan, vårt plan går klockan åtta! fräste Anders irriterat.
- Här är det jag som kör, passar inte galoscherna kan ni hoppa av direkt! röt Lars till svar.
Simon blev rädd och började nästan gråta, Inger tyckte det var väldigt obehagligt och Anders bet ihop käkarna hårt för att inte explodera av ilska och förvärra situationen ytterligare.
Efter en evighetslång färd genom stan, med flera stopp för rött ljus, kom de äntligen fram.
Klockan var då 19:50.
Anders slängde åt Lars pengarna innan de ens stannat och sa till Inger att plocka ur väskorna.
Så fort bilen stannat hoppade Anders ut och sprang in i avgångshallen för att prata med flygpersonalen.
Inger fick lyfta ut allt bagage själv medan Lars nonchalant stod vid sidan av och tuggade tuggummi.
Precis när Inger fått ut alla väskorna kom Anders ut från flygplatsen med ett besviket ansiktsuttryck.
Han berättade att de skulle missa flyget, han hade försökt prata med personalen men de hade inte fått åka med i alla fall eftersom incheckningen var stängd och planet var redan på väg ut på startbanan.
Simon blev jätteledsen och började gråta, Inger fick försöka trösta honom så gott det gick.
Anders, som nu var jättearg, småsprang mot Lars bil för att läxa upp honom men Lars såg på långt håll vad som höll på att hända så han hoppade in i bilen och rivstartade med en u-sväng så Anders fick hoppa undan för att inte bli påkörd.
Som tur var lyckades Anders ordna nya biljetter så de kom iväg till Danmark dagen därpå, men det kostade en bra slant.
När de kom hem ringde Anders upp Lars Malmer för att tala allvar med honom och kräva honom på en del av biljettpengarna, men Lars bara rapade i luren och la på.
torsdag 8 september 2016
lördag 20 augusti 2016
Förstörd lunch
Lars Malmer tycker, som ni säkert har märkt, om att djävlas och förstöra för folk.
Det här är vad som hände på en sjömanskrog vid Östersjön för ett antal år sen.
Lars Malmer var på bilsemester och hade stannat vid nämnda krog för att äta en bit mat.
Det var lunchtid och mitt i semestern, så det var massor av folk.
Lars fick ett litet bord med två platser, till lunch den här dagen gick det att välja mellan lax med skagenröra och färskpotatis eller pasta med kyckling och grönsaker.
Lars valde lax med skagenröra.
- Det där andra skiten kan ni ge till katten, ingen vettig människa äter väl sådan skitmat, sa Lars surt.
- Jo, den är väldigt populär, sa servitrisen vänligt och fnittrade nervöst.
Lars Malmer bara fnös och viftade iväg henne, sen satt han och väntade på sin mat medan han surmulet glodde runt omkring sig.
Det var en salig blandning av turister från större delen av landet, mestadels barnfamiljer och äldre.
Lars Malmer tyckte att det var ett djävla liv och suckade otåligt eftersom han tyckte att maten dröjde.
Till slut kom äntligen maten och Lars Malmer sken upp när han såg att det var en ordentlig portion och att det även fanns hembakt knäckebröd och hemmagjort lättvispat smör till maten.
Lars åt njutningsfullt och smackade belåtet.
Precis vid hans bord löpte en stupränna i plåt ned och öppningen låg mot bordsskivan.
Lars blev full i fan och tänkte att han måste testa ifall det blev något ljud i stupröret.
Han tog sats och hostade en gång rakt in i öppningen. Det blev ett rejält eko och hostningen hördes väl över allt det andra sorlet.
Nu bestämde sig Lars Malmer för att djävlas ordentligt med samtliga gäster och se hur pass stor effekten blev.
Först lassade han in massor med mat i munnen och smaskade ordentligt i stupröret.
Ingen reagerade nämnvärt för ljudet var inte tillräckligt högt.
Strax därpå rapade Lars i stupröret, detta hördes bättre och några gäster tittade sig förvirrat omkring för att se vem den skyldige var.
Lars hade dock rätat på sig och åt vidare i lugn och ro, han hade bestämt sig för att vänta tills han ätit klart innan han fortsatte att föra oväsen i stupröret.
När han ätit klart väntade Lars tills han hade en rap på gång, sen lutade han sig över öppningen till stupröret och rapade med full kraft. Det dånade i hela restaurangen och sorlet dämpades betänkligt. Alla hade hört och tittade nu på varandra, men eftersom ingen såg vem den skyldige var återgick sorlet efter ett tag till normalläge då alla återigen började njuta av god mat och trevlig samvaro.
Då bestämde sig Lars för att ta det här till en ny nivå.
Han lutade sig ner över öppningen till stupröret och sa högt:
- Fan vad mätt jag blev, djävlar vad gott det var.
Hans röst ekade i stuprören. Nu blev det återigen märkbart lägre ljudnivå i restaurangen, flera gäster började misstänksamt kolla runt vem det kunde vara som förde sådant oväsen. Lars Malmer väntade tills stämningen började gå tillbaka till normalläge, böjde sig ner över öppningen igen och ropade:
- Hej hopp jättesnopp!
Nästan alla i restaurangen tystnade, lade ner sina bestick och började titta åt Lars håll. Nu hade alla hämningar släppt och Lars Malmer hojtade i stupröret:
- Skepp å hoj, sjömanskuken står!
Flera tittade nu ilsket åt Lars håll, men han fortsatte utan vidare:
- Hissa seglet på kuken, lätta ankar för nu ska det bli knulla av!
- Lägg av, du förstör aptiten för folk, sa en man vid borde intill Lars.
Lars gjorde fuck-tecken åt mannen, böjde sig ner över stupröret och skrek:
- Fitta rakt föröver, framåt mannar!
- Men snälla, sluta med det där! ropade en kvinna som satt vid ett annat bord med sin familj.
- Sug min mast! vrålade Lars i stupröret.
Ett par sällskap hade vid det här laget abrupt avbrutit sin lunch och gick svärande och muttrande mot utgången. Lars fortsatte att vråla i stupröret:
- Kapten, styrman kommer med din skitkorv till lunch!
Fler och fler gäster tappade nu tålamodet och började droppa av. Servitriserna försökte förtvivlat stoppa dem men när det inte gick kallade de på kocken som kom ut till Lars Malmer och sa åt honom att försvinna från restaurangen.
- Aj aj, kapten! Jag ska ändå gå och skita! skrek Lars för full hals i stupröret.
Sen gjorde han honnör mot kocken, som förtvivlad vände om och slank ut i köket. Gästerna lämnade nu restaurangen likt ett lämmeltåg. Lars Malmer stannade kvar tills nästan alla gått därifrån, sen tog han sats för sista gången och vrålade för fullt i stupröret:
- Råttorna har lämnat skeppet! And now Elvis leave the building!
Sen gick han med stolt hållning och bestämda steg ut ur restaurangen. Flera upprörda matgäster började skrika efter honom men Lars Malmer gjorde bara fuck-tecken med bägge långfingrarna åt dem, gick till sin bil och åkte därifrån med en rivstart. De flesta lunchgästerna återvände till restaurangen och fortsatte äta, men stämningen förblev mycket tryckt i en timme trots att alla som varit med om eländet bjöds på glass som kompensation.
Så kan det gå när Lars Malmer våldgästar en lunchservering.
Det här är vad som hände på en sjömanskrog vid Östersjön för ett antal år sen.
Lars Malmer var på bilsemester och hade stannat vid nämnda krog för att äta en bit mat.
Det var lunchtid och mitt i semestern, så det var massor av folk.
Lars fick ett litet bord med två platser, till lunch den här dagen gick det att välja mellan lax med skagenröra och färskpotatis eller pasta med kyckling och grönsaker.
Lars valde lax med skagenröra.
- Det där andra skiten kan ni ge till katten, ingen vettig människa äter väl sådan skitmat, sa Lars surt.
- Jo, den är väldigt populär, sa servitrisen vänligt och fnittrade nervöst.
Lars Malmer bara fnös och viftade iväg henne, sen satt han och väntade på sin mat medan han surmulet glodde runt omkring sig.
Det var en salig blandning av turister från större delen av landet, mestadels barnfamiljer och äldre.
Lars Malmer tyckte att det var ett djävla liv och suckade otåligt eftersom han tyckte att maten dröjde.
Till slut kom äntligen maten och Lars Malmer sken upp när han såg att det var en ordentlig portion och att det även fanns hembakt knäckebröd och hemmagjort lättvispat smör till maten.
Lars åt njutningsfullt och smackade belåtet.
Precis vid hans bord löpte en stupränna i plåt ned och öppningen låg mot bordsskivan.
Lars blev full i fan och tänkte att han måste testa ifall det blev något ljud i stupröret.
Han tog sats och hostade en gång rakt in i öppningen. Det blev ett rejält eko och hostningen hördes väl över allt det andra sorlet.
Nu bestämde sig Lars Malmer för att djävlas ordentligt med samtliga gäster och se hur pass stor effekten blev.
Först lassade han in massor med mat i munnen och smaskade ordentligt i stupröret.
Ingen reagerade nämnvärt för ljudet var inte tillräckligt högt.
Strax därpå rapade Lars i stupröret, detta hördes bättre och några gäster tittade sig förvirrat omkring för att se vem den skyldige var.
Lars hade dock rätat på sig och åt vidare i lugn och ro, han hade bestämt sig för att vänta tills han ätit klart innan han fortsatte att föra oväsen i stupröret.
När han ätit klart väntade Lars tills han hade en rap på gång, sen lutade han sig över öppningen till stupröret och rapade med full kraft. Det dånade i hela restaurangen och sorlet dämpades betänkligt. Alla hade hört och tittade nu på varandra, men eftersom ingen såg vem den skyldige var återgick sorlet efter ett tag till normalläge då alla återigen började njuta av god mat och trevlig samvaro.
Då bestämde sig Lars för att ta det här till en ny nivå.
Han lutade sig ner över öppningen till stupröret och sa högt:
- Fan vad mätt jag blev, djävlar vad gott det var.
Hans röst ekade i stuprören. Nu blev det återigen märkbart lägre ljudnivå i restaurangen, flera gäster började misstänksamt kolla runt vem det kunde vara som förde sådant oväsen. Lars Malmer väntade tills stämningen började gå tillbaka till normalläge, böjde sig ner över öppningen igen och ropade:
- Hej hopp jättesnopp!
Nästan alla i restaurangen tystnade, lade ner sina bestick och började titta åt Lars håll. Nu hade alla hämningar släppt och Lars Malmer hojtade i stupröret:
- Skepp å hoj, sjömanskuken står!
Flera tittade nu ilsket åt Lars håll, men han fortsatte utan vidare:
- Hissa seglet på kuken, lätta ankar för nu ska det bli knulla av!
- Lägg av, du förstör aptiten för folk, sa en man vid borde intill Lars.
Lars gjorde fuck-tecken åt mannen, böjde sig ner över stupröret och skrek:
- Fitta rakt föröver, framåt mannar!
- Men snälla, sluta med det där! ropade en kvinna som satt vid ett annat bord med sin familj.
- Sug min mast! vrålade Lars i stupröret.
Ett par sällskap hade vid det här laget abrupt avbrutit sin lunch och gick svärande och muttrande mot utgången. Lars fortsatte att vråla i stupröret:
- Kapten, styrman kommer med din skitkorv till lunch!
Fler och fler gäster tappade nu tålamodet och började droppa av. Servitriserna försökte förtvivlat stoppa dem men när det inte gick kallade de på kocken som kom ut till Lars Malmer och sa åt honom att försvinna från restaurangen.
- Aj aj, kapten! Jag ska ändå gå och skita! skrek Lars för full hals i stupröret.
Sen gjorde han honnör mot kocken, som förtvivlad vände om och slank ut i köket. Gästerna lämnade nu restaurangen likt ett lämmeltåg. Lars Malmer stannade kvar tills nästan alla gått därifrån, sen tog han sats för sista gången och vrålade för fullt i stupröret:
- Råttorna har lämnat skeppet! And now Elvis leave the building!
Sen gick han med stolt hållning och bestämda steg ut ur restaurangen. Flera upprörda matgäster började skrika efter honom men Lars Malmer gjorde bara fuck-tecken med bägge långfingrarna åt dem, gick till sin bil och åkte därifrån med en rivstart. De flesta lunchgästerna återvände till restaurangen och fortsatte äta, men stämningen förblev mycket tryckt i en timme trots att alla som varit med om eländet bjöds på glass som kompensation.
Så kan det gå när Lars Malmer våldgästar en lunchservering.
Burnout i gräset
Nästan varje sommar åker Lars Malmer på bilträffar för entusiaster av amerikanska bilar.
För femton år sen var han på en sådan träff i södra Sverige.
Vädret var fint och det var mycket folk.
Lars Malmer kom i en lila Pontiac GTO 72:a, bilen var i bruksskick men den lät ganska mycket och stank bensin eftersom det var fel på avgassystemet.
Det blev problem redan vid parkeringen, parkeringsvakterna sa till Lars att parkera sin bil på ett ställe där det var ganska soligt.
- Jag måste för fan stå i skuggan, bilen blir stekhet av all djävla sol, sa Lars högt.
Parkeringsvakterna förklarade att han var tvungen att stå där i alla fall för det fanns inte plats någon annanstans. Lars gasade iväg utan att säga tack, nu var han riktigt sur. För att komma till den anvisade parkeringsplatsen var Lars tvungen att köra över en stor gräsbevuxen yta. Mitt på gräset gjorde Lars Malmer en rejäl burnout med sin bil, motorn rusade, däcken slirade i gräset och rev upp det så det sprutade över ett stort område. När Lars äntligen slutade och åkte vidare var en stor del av gräsmattan helt förstörd. Gräset var totalt sönderbränt på sina ställen och blottade den bara jorden.
- Ha ha ha, där fick dem, muttrade Lars Malmer.
Flera hade naturligtvis sett vad han gjorde, och knappt hade han hunnit parkera förrän en vakt kom och frågade vad i helvete han sysslade med.
- Ja, inte låg jag med din morsa i alla fall, svarade Lars surt.
Vakten, som var en ganska gammal man svarade trött att det där inte var roligt alls. Sen påpekade han att gräset var förstört och att det skulle kosta mycket att fixa till gräsmattan. Eftersom han sa så ordagrant så passade Lars Malmer på att djävlas med honom ännu mer.
- Menar du gräsmattan på din fru? Den får du allt trimma själv.
Vakten suckade högt av uppgivenhet och irritation och sa att de skulle skicka räkningen hem. I och med det ville han ha adressen.
- Kukens väg 6, 666 66 Knullby, svarade Lars.
Sen trängde han sig förbi vakten och gick på marknaden. Vakten tog dock bilnumret och letade reda på adressen via bilregistret och skickade en saftig räkning hem till Lars Malmer. Han bestred självklart räkningen och hävdade att han inte förstod vad det handlade om. Till slut betalade dock Lars Malmer sin räkning, eftersom han inte ville ta kostnaderna för rättegång och dylikt.
För femton år sen var han på en sådan träff i södra Sverige.
Vädret var fint och det var mycket folk.
Lars Malmer kom i en lila Pontiac GTO 72:a, bilen var i bruksskick men den lät ganska mycket och stank bensin eftersom det var fel på avgassystemet.
Det blev problem redan vid parkeringen, parkeringsvakterna sa till Lars att parkera sin bil på ett ställe där det var ganska soligt.
- Jag måste för fan stå i skuggan, bilen blir stekhet av all djävla sol, sa Lars högt.
Parkeringsvakterna förklarade att han var tvungen att stå där i alla fall för det fanns inte plats någon annanstans. Lars gasade iväg utan att säga tack, nu var han riktigt sur. För att komma till den anvisade parkeringsplatsen var Lars tvungen att köra över en stor gräsbevuxen yta. Mitt på gräset gjorde Lars Malmer en rejäl burnout med sin bil, motorn rusade, däcken slirade i gräset och rev upp det så det sprutade över ett stort område. När Lars äntligen slutade och åkte vidare var en stor del av gräsmattan helt förstörd. Gräset var totalt sönderbränt på sina ställen och blottade den bara jorden.
- Ha ha ha, där fick dem, muttrade Lars Malmer.
Flera hade naturligtvis sett vad han gjorde, och knappt hade han hunnit parkera förrän en vakt kom och frågade vad i helvete han sysslade med.
- Ja, inte låg jag med din morsa i alla fall, svarade Lars surt.
Vakten, som var en ganska gammal man svarade trött att det där inte var roligt alls. Sen påpekade han att gräset var förstört och att det skulle kosta mycket att fixa till gräsmattan. Eftersom han sa så ordagrant så passade Lars Malmer på att djävlas med honom ännu mer.
- Menar du gräsmattan på din fru? Den får du allt trimma själv.
Vakten suckade högt av uppgivenhet och irritation och sa att de skulle skicka räkningen hem. I och med det ville han ha adressen.
- Kukens väg 6, 666 66 Knullby, svarade Lars.
Sen trängde han sig förbi vakten och gick på marknaden. Vakten tog dock bilnumret och letade reda på adressen via bilregistret och skickade en saftig räkning hem till Lars Malmer. Han bestred självklart räkningen och hävdade att han inte förstod vad det handlade om. Till slut betalade dock Lars Malmer sin räkning, eftersom han inte ville ta kostnaderna för rättegång och dylikt.
onsdag 29 juni 2016
När den kvinnliga rektorn spydde sönder datorn
För några år sen hade Lars Malmer ett vikariat som lärare på en skola.
P.g.a. sin attityd blev han inte väl sedd bland sina kollegor.
Själv stormtrivdes han dock och ville vara kvar, eftersom han fick göra som han ville utan att någon sa något.
När det började närma sig slutet på vikariatet så kom tjänsten ut på nätet och Lars sökte den.
Efter ansökningstidens slut tog den kvinnliga rektorn in Lars Malmer på sitt rum.
Rektorn var en mycket sval och korrekt person, så hon förklarade lugnt att det tyvärr inte kunde bli någon ny anställning för Lars del.
Lars Malmer flög då upp från stolen och stirrade stint ner på den kvinnliga rektorn, som fortfarande satt vid sitt skrivbord och gapade av förvåning.
Sen släppte Lars en högljudd rap rakt i ansiktet på den kvinnliga rektorn.
Olyckligtvis hade han ätit stark mat med mycket vitlök, så andedräkten var av värsta tänkbara sort.
Den kvinnliga rektorn var dessutom extremt överkänslig mot allt sådant som dålig andedräkt, rapar och fisar.
Följden blev att hennes mage vände sig ut och in på studs och hon började spy utan kontroll.
Olyckligtvis hamnade nästan allt på hennes laptop, som blev dränkt i spyor och gick sönder.
Lars stod oberörd i ett par sekunder och tittade, sen brast han ut i ett rungande gapskratt och lämnade kontoret med orden:
- Vilken djävla sopa!
Därefter åkte han ner på stan och åt hamburgare.
Den kvinnliga rektorn blir fortfarande svart i synen och grön i ansiktet så fort Lars Malmer nämns vid namn.
P.g.a. sin attityd blev han inte väl sedd bland sina kollegor.
Själv stormtrivdes han dock och ville vara kvar, eftersom han fick göra som han ville utan att någon sa något.
När det började närma sig slutet på vikariatet så kom tjänsten ut på nätet och Lars sökte den.
Efter ansökningstidens slut tog den kvinnliga rektorn in Lars Malmer på sitt rum.
Rektorn var en mycket sval och korrekt person, så hon förklarade lugnt att det tyvärr inte kunde bli någon ny anställning för Lars del.
Lars Malmer flög då upp från stolen och stirrade stint ner på den kvinnliga rektorn, som fortfarande satt vid sitt skrivbord och gapade av förvåning.
Sen släppte Lars en högljudd rap rakt i ansiktet på den kvinnliga rektorn.
Olyckligtvis hade han ätit stark mat med mycket vitlök, så andedräkten var av värsta tänkbara sort.
Den kvinnliga rektorn var dessutom extremt överkänslig mot allt sådant som dålig andedräkt, rapar och fisar.
Följden blev att hennes mage vände sig ut och in på studs och hon började spy utan kontroll.
Olyckligtvis hamnade nästan allt på hennes laptop, som blev dränkt i spyor och gick sönder.
Lars stod oberörd i ett par sekunder och tittade, sen brast han ut i ett rungande gapskratt och lämnade kontoret med orden:
- Vilken djävla sopa!
Därefter åkte han ner på stan och åt hamburgare.
Den kvinnliga rektorn blir fortfarande svart i synen och grön i ansiktet så fort Lars Malmer nämns vid namn.
onsdag 22 juni 2016
Retade gallfeber på slöjdläraren
Redan som litet barn var Lars Malmer en hejare på att göra riktigt skumma saker som retade upp folk ordentligt.
När han var tio år och klassen fick i uppgift av den sura och otrevliga träslöjdläraren att göra en ljusstake gjorde Lars istället en stor fallos med hjälp av svarven.
Den blev riktigt fin, för Lars kunde redan vid unga år konsten att hantera maskiner och verktyg.
Läraren blev förstås ursinnig när han såg vad Lars hade gjort.
- Vad ända in i helvete är det här för någonting?! röt han.
- Det är en fallos, svarade Lars lugnt.
- Vet du ingen levandes hut, pojkdjävel!! röt läraren, nu ännu argare.
- Men, jag är Buddhist och i min religion är kuken inget skamligt, svarade Lars med ett retsamt leende.
Läraren formligen exploderade i ett raseriutbrott, gormade och skrek så rösten nästan brast och alla andra killarna förskräckta la ifrån sig sina arbeten och stirrade häpet på vad som hände. Lars stod iskallt kvar, lät läraren trötta ut sig ordentligt. När utskällningen till slut var över och läraren med kraft sa till Lars att lämna slöjdsalen svarade denne.
- Jag tycker inte du ska skrika så där, det är inte bra för din hals, Alrik.
Läraren, som mycket riktigt hette Alrik i förnamn men vägrade lyssna till något annat än "Magistern" från sina elever, blev nu ännu argare och skrek högt av ilska samtidigt som han gång på gång försökte dela ut örfilar till Lars, som bara vek undan och smet iväg från slöjdsalen. Det blev förstås samtal hos rektorn, men även där framhärdade Lars i att han var Buddhist och därför varken kunde eller ville gå med på den kristna synen på vad som var rätt och fel. Rektorn, som inte alls var lika hetlevrad som slöjdläraren, suckade till slut bara tungt och sa åt Lars att försvinna ur hans åsyn.
- Med nöje, sa Lars och stack iväg.
På nästa lektion i träslöjd gick Lars fram till läraren med en liten ask halstabletter, överräckte dem och sa vänligt:
- Om du tar en varje gång du har skrikit får du nog mindre ont i halsen.
Alrik blev förstås vansinnig än en gång och började ryta och skrika.
Sen fick Lars ledigt från träslöjden resten av läsåret, vilket han bara tyckte var skönt eftersom slöjden var sista lektionen på måndagen och på så vis fick han en kortare skoldag på måndagar.
Alrik bytte jobb till nästa läsår och skolan fick en annan, yngre lärare med mindre hetsigt temperament och då kunde Lars vara med i slöjden igen.
När han var tio år och klassen fick i uppgift av den sura och otrevliga träslöjdläraren att göra en ljusstake gjorde Lars istället en stor fallos med hjälp av svarven.
Den blev riktigt fin, för Lars kunde redan vid unga år konsten att hantera maskiner och verktyg.
Läraren blev förstås ursinnig när han såg vad Lars hade gjort.
- Vad ända in i helvete är det här för någonting?! röt han.
- Det är en fallos, svarade Lars lugnt.
- Vet du ingen levandes hut, pojkdjävel!! röt läraren, nu ännu argare.
- Men, jag är Buddhist och i min religion är kuken inget skamligt, svarade Lars med ett retsamt leende.
Läraren formligen exploderade i ett raseriutbrott, gormade och skrek så rösten nästan brast och alla andra killarna förskräckta la ifrån sig sina arbeten och stirrade häpet på vad som hände. Lars stod iskallt kvar, lät läraren trötta ut sig ordentligt. När utskällningen till slut var över och läraren med kraft sa till Lars att lämna slöjdsalen svarade denne.
- Jag tycker inte du ska skrika så där, det är inte bra för din hals, Alrik.
Läraren, som mycket riktigt hette Alrik i förnamn men vägrade lyssna till något annat än "Magistern" från sina elever, blev nu ännu argare och skrek högt av ilska samtidigt som han gång på gång försökte dela ut örfilar till Lars, som bara vek undan och smet iväg från slöjdsalen. Det blev förstås samtal hos rektorn, men även där framhärdade Lars i att han var Buddhist och därför varken kunde eller ville gå med på den kristna synen på vad som var rätt och fel. Rektorn, som inte alls var lika hetlevrad som slöjdläraren, suckade till slut bara tungt och sa åt Lars att försvinna ur hans åsyn.
- Med nöje, sa Lars och stack iväg.
På nästa lektion i träslöjd gick Lars fram till läraren med en liten ask halstabletter, överräckte dem och sa vänligt:
- Om du tar en varje gång du har skrikit får du nog mindre ont i halsen.
Alrik blev förstås vansinnig än en gång och började ryta och skrika.
Sen fick Lars ledigt från träslöjden resten av läsåret, vilket han bara tyckte var skönt eftersom slöjden var sista lektionen på måndagen och på så vis fick han en kortare skoldag på måndagar.
Alrik bytte jobb till nästa läsår och skolan fick en annan, yngre lärare med mindre hetsigt temperament och då kunde Lars vara med i slöjden igen.
onsdag 11 maj 2016
Kaffe över hela skrivbordet
Det här hände när Lars Malmer jobbade som vaktmästare på 90-talet.
På den skolan hade vaktmästeriet en egen kaffeautomat med alldeles förskräckligt äckligt kaffe.
Det var det inte bara Lars som tyckte, utan många andra också.
Men istället för att knyta näven i fickan och vara tyst som de andra protesterade Lars högljutt.
På varenda möte gormade han om kaffeautomaten, och sin vana trogen använde han ett mycket mustigt och grovt språk för att uttrycka sitt missnöje. Bland annat beskrev han smaken av kaffet som "svart piss" och menade att det enda det dög till var att hälla innanför skjortkragen på försoffade politiker på högerkanten. Efter ett tiotal sådana beskrivningar på möten sa rektorn till slut ifrån att om Lars nu hade ett så stort problem med kaffeautomaten fick han väl ta med en termos med eget kaffe.
Då fick Lars nog, nu djävlar skulle han visa rektorn hur det gick när han blev riktigt förbannad.
Nästa dag tog Lars med sig en yxa och en termos med kaffe, som han dessutom hällt ett halvt paket socker i.
Han kom riktigt tidigt till jobbet, redan vid 07:00, för att vara säker på att få vara ifred.
Först högg han sönder kaffeautomaten med yxan så den blev helt obrukbar och det låg sönderhuggna delar över hela vaktmästeriet, Lars spred för säkerhets skull ut lite delar i korridoren utanför också.
Sen gick han in på rektorns rum och hällde hela termosen med supersockrat och fortfarande rejält varmt kaffe över hela skrivbordet. Speciellt en stor hög viktiga papper och rektorns dator fick sig en ordentlig skvätt men även resten av skrivbordet blev helt nedsölat med varmt, sockrat kaffe. En hel del rann ner på golvet också.
När Lars var klar åkte han hem, ställde tillbaka yxan i garaget, fyllde termosen med nytt kaffe och åkte sen tillbaks till jobbet så att han kom först vid 08:45.
Då var det redan fullt kaos på skolan.
En städerska höll just på att sopa upp de sista delarna av kaffemaskinen från korridorsgolvet.
Lars frågade oskyldigt vad som hänt och städerskan berättade att någon hade huggit sönder kaffeautomaten och hällt kaffe över rektorns skrivbord så datorn och en massa viktiga papper, bl.a. fakturor och klasslistor, förstörts.
Flinande gick Lars upp till rektorn för att se vad som hände där. Rektorn var helt förtvivlad och stod och pratade hysteriskt i telefonen för att försöka ordna upp saker och ting. Skrivbordet var helt rent förutom telefonen och papperskorgen utanför var helt full med papper indränkta i kaffe.
Lars flinade ännu bredare och vinkade retfullt åt rektorn samtidigt som han höll upp sin termos med kaffe.
Sen jobbade Lars på som vanligt resten av dagen.
Nästa morgon stod en gammal hederlig kaffebryggare inne på vaktmästeriet.
Rektorn förstod förstås att Lars låg bakom alltihop, men kunde inget göra förutom att se riktigt arg ut och inte hälsa på Lars när deras vägar korsades.
Lars gjorde v-tecken så fort hans och rektorns vägar korsades ända tills rektorn fick nog och började hälsa igen.
Då slutade Lars att djävlas med rektorn, för den här gången....
På den skolan hade vaktmästeriet en egen kaffeautomat med alldeles förskräckligt äckligt kaffe.
Det var det inte bara Lars som tyckte, utan många andra också.
Men istället för att knyta näven i fickan och vara tyst som de andra protesterade Lars högljutt.
På varenda möte gormade han om kaffeautomaten, och sin vana trogen använde han ett mycket mustigt och grovt språk för att uttrycka sitt missnöje. Bland annat beskrev han smaken av kaffet som "svart piss" och menade att det enda det dög till var att hälla innanför skjortkragen på försoffade politiker på högerkanten. Efter ett tiotal sådana beskrivningar på möten sa rektorn till slut ifrån att om Lars nu hade ett så stort problem med kaffeautomaten fick han väl ta med en termos med eget kaffe.
Då fick Lars nog, nu djävlar skulle han visa rektorn hur det gick när han blev riktigt förbannad.
Nästa dag tog Lars med sig en yxa och en termos med kaffe, som han dessutom hällt ett halvt paket socker i.
Han kom riktigt tidigt till jobbet, redan vid 07:00, för att vara säker på att få vara ifred.
Först högg han sönder kaffeautomaten med yxan så den blev helt obrukbar och det låg sönderhuggna delar över hela vaktmästeriet, Lars spred för säkerhets skull ut lite delar i korridoren utanför också.
Sen gick han in på rektorns rum och hällde hela termosen med supersockrat och fortfarande rejält varmt kaffe över hela skrivbordet. Speciellt en stor hög viktiga papper och rektorns dator fick sig en ordentlig skvätt men även resten av skrivbordet blev helt nedsölat med varmt, sockrat kaffe. En hel del rann ner på golvet också.
När Lars var klar åkte han hem, ställde tillbaka yxan i garaget, fyllde termosen med nytt kaffe och åkte sen tillbaks till jobbet så att han kom först vid 08:45.
Då var det redan fullt kaos på skolan.
En städerska höll just på att sopa upp de sista delarna av kaffemaskinen från korridorsgolvet.
Lars frågade oskyldigt vad som hänt och städerskan berättade att någon hade huggit sönder kaffeautomaten och hällt kaffe över rektorns skrivbord så datorn och en massa viktiga papper, bl.a. fakturor och klasslistor, förstörts.
Flinande gick Lars upp till rektorn för att se vad som hände där. Rektorn var helt förtvivlad och stod och pratade hysteriskt i telefonen för att försöka ordna upp saker och ting. Skrivbordet var helt rent förutom telefonen och papperskorgen utanför var helt full med papper indränkta i kaffe.
Lars flinade ännu bredare och vinkade retfullt åt rektorn samtidigt som han höll upp sin termos med kaffe.
Sen jobbade Lars på som vanligt resten av dagen.
Nästa morgon stod en gammal hederlig kaffebryggare inne på vaktmästeriet.
Rektorn förstod förstås att Lars låg bakom alltihop, men kunde inget göra förutom att se riktigt arg ut och inte hälsa på Lars när deras vägar korsades.
Lars gjorde v-tecken så fort hans och rektorns vägar korsades ända tills rektorn fick nog och började hälsa igen.
Då slutade Lars att djävlas med rektorn, för den här gången....
tisdag 10 maj 2016
Uppdatering
Har inte skrivit på ett tag, men nu är det dags att börja igen.
Den 2/3 i år, 2016, fyllde Lars Malmer 65 år.
Hans tre söner hade skramlat ihop till en utlandsresa åt honom så han inte skulle behöva vara hemma och riskera att bli uppvaktad.
Det blev två veckor i Thailand, men inte på något turistställe.
Istället åkte han omkring på landsbygden i inlandet och besökte olika buddhistiska kloster.
Det blev även några kortare turer till Kambodja och Laos.
Nu är han hemma och njuter av pensionärslivet, han funderar som bäst på att sälja sin lägenhet, en bostadsrätt mitt i centrala Stockholm, och tillbringa sina sista år med att åka omkring i hela Europa och bo i en gammal veteranbil.
Vi får väl se hur han gör med det, Lars Malmer kan vara en något ombytlig filur.
Den 2/3 i år, 2016, fyllde Lars Malmer 65 år.
Hans tre söner hade skramlat ihop till en utlandsresa åt honom så han inte skulle behöva vara hemma och riskera att bli uppvaktad.
Det blev två veckor i Thailand, men inte på något turistställe.
Istället åkte han omkring på landsbygden i inlandet och besökte olika buddhistiska kloster.
Det blev även några kortare turer till Kambodja och Laos.
Nu är han hemma och njuter av pensionärslivet, han funderar som bäst på att sälja sin lägenhet, en bostadsrätt mitt i centrala Stockholm, och tillbringa sina sista år med att åka omkring i hela Europa och bo i en gammal veteranbil.
Vi får väl se hur han gör med det, Lars Malmer kan vara en något ombytlig filur.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)