När den kvinnliga rektorn spydde sönder datorn

För några år sen hade Lars Malmer ett vikariat som lärare på en skola.
P.g.a. sin attityd blev han inte väl sedd bland sina kollegor.
Själv stormtrivdes han dock och ville vara kvar, eftersom han fick göra som han ville utan att någon sa något.
När det började närma sig slutet på vikariatet så kom tjänsten ut på nätet och Lars sökte den.
Efter ansökningstidens slut tog den kvinnliga rektorn in Lars Malmer på sitt rum.
Rektorn var en mycket sval och korrekt person, så hon förklarade lugnt att det tyvärr inte kunde bli någon ny anställning för Lars del.
Lars Malmer flög då upp från stolen och stirrade stint ner på den kvinnliga rektorn, som fortfarande satt vid sitt skrivbord och gapade av förvåning.
Sen släppte Lars en högljudd rap rakt i ansiktet på den kvinnliga rektorn.
Olyckligtvis hade han ätit stark mat med mycket vitlök, så andedräkten var av värsta tänkbara sort.
Den kvinnliga rektorn var dessutom extremt överkänslig mot allt sådant som dålig andedräkt, rapar och fisar.
Följden blev att hennes mage vände sig ut och in på studs och hon började spy utan kontroll.
Olyckligtvis hamnade nästan allt på hennes laptop, som blev dränkt i spyor och gick sönder.
Lars stod oberörd i ett par sekunder och tittade, sen brast han ut i ett rungande gapskratt och lämnade kontoret med orden:
- Vilken djävla sopa!
Därefter åkte han ner på stan och åt hamburgare.
Den kvinnliga rektorn blir fortfarande svart i synen och grön i ansiktet så fort Lars Malmer nämns vid namn.

Retade gallfeber på slöjdläraren

Redan som litet barn var Lars Malmer en hejare på att göra riktigt skumma saker som retade upp folk ordentligt.
När han var tio år och klassen fick i uppgift av den sura och otrevliga träslöjdläraren att göra en ljusstake gjorde Lars istället en stor fallos med hjälp av svarven.
Den blev riktigt fin, för Lars kunde redan vid unga år konsten att hantera maskiner och verktyg.
Läraren blev förstås ursinnig när han såg vad Lars hade gjort.
- Vad ända in i helvete är det här för någonting?! röt han.
- Det är en fallos, svarade Lars lugnt.
- Vet du ingen levandes hut, pojkdjävel!! röt läraren, nu ännu argare.
- Men, jag är Buddhist och i min religion är kuken inget skamligt, svarade Lars med ett retsamt leende.
Läraren formligen exploderade i ett raseriutbrott, gormade och skrek så rösten nästan brast och alla andra killarna förskräckta la ifrån sig sina arbeten och stirrade häpet på vad som hände. Lars stod iskallt kvar, lät läraren trötta ut sig ordentligt. När utskällningen till slut var över och läraren med kraft sa till Lars att lämna slöjdsalen svarade denne.
- Jag tycker inte du ska skrika så där, det är inte bra för din hals, Alrik.
Läraren, som mycket riktigt hette Alrik i förnamn men vägrade lyssna till något annat än "Magistern" från sina elever, blev nu ännu argare och skrek högt av ilska samtidigt som han gång på gång försökte dela ut örfilar till Lars, som bara vek undan och smet iväg från slöjdsalen. Det blev förstås samtal hos rektorn, men även där framhärdade Lars i att han var Buddhist och därför varken kunde eller ville gå med på den kristna synen på vad som var rätt och fel. Rektorn, som inte alls var lika hetlevrad som slöjdläraren, suckade till slut bara tungt och sa åt Lars att försvinna ur hans åsyn.
- Med nöje, sa Lars och stack iväg.
På nästa lektion i träslöjd gick Lars fram till läraren med en liten ask halstabletter, överräckte dem och sa vänligt:
- Om du tar en varje gång du har skrikit får du nog mindre ont i halsen.
Alrik blev förstås vansinnig än en gång och började ryta och skrika.
Sen fick Lars ledigt från träslöjden resten av läsåret, vilket han bara tyckte var skönt eftersom slöjden var sista lektionen på måndagen och på så vis fick han en kortare skoldag på måndagar.
Alrik bytte jobb till nästa läsår och skolan fick en annan, yngre lärare med mindre hetsigt temperament och då kunde Lars vara med i slöjden igen.