I fredags kom domen i målet om grov skadegörelse, våld mot tjänsteman och vållande till kroppsskada.
Det blev fyra månaders fängelse samt ett rejält skadestånd till den numera f.d. väktaren.
Den stackars mannen har fortfarande så svåra problem med sin tinnitus att det inte fungerar för honom att hantera en vanlig vardag med jobb och annat som hör till.
Han mår dock lite bättre mentalt tack vare bra proffshjälp från terapeut och ska inom ett halvår få en hörapparat med motbrus inopererad, förhoppningsvis kan han därefter återgå till ett mer normalt liv.
Åklagaren var nöjd med domen och Lars Malmer bestämde sig för att inte överklaga utan begärde istället att sitta kvar på anstalten i norra Sverige där han trivs bra.
För att ha råd att betala skadeståndet har Lars bestämt sig för att sälja sin lägenhet i Stockholm och efter frigivningen flytta till det samhälle som ligger närmast anstalten.
Vilket samhälle det är återkommer jag till.
På anstalten går det bra, Lars Malmer deltar i tolvstegsterapi mot missbruk och gör vissa framsteg.
Det finns en grupp fångar med somalisk bakgrund som Lars kommer väl överens med och spelar spel med ibland, annars håller han sig mest för sig själv.
Mot personalen är han avvaktande och tystlåten med undantag för två yngre killar som han pratar lite mer med.
Eftersom Lars tekniskt sett är pensionär slipper han jobba, så när han inte går i terapi sitter han oftast i biblioteket och läser.
Personalen tycker det går bra med det mesta.
Fortsättning följer...
lördag 7 september 2019
fredag 6 september 2019
Begravningar...
På den sinnesundersökning Lars Malmer gick igenom tidigare i år kom följande fråga upp:
- Hur hanterar du förluster?
Lars Malmer svarade:
- Jag förlorar aldrig för jag spelar aldrig på tips och sådan skit.
Psykiatern Gustaf Oxenbring förklarade pedagogiskt att med förlust menades här förlust av anhörig, partner eller annan betydelsefull person.
- Jaha! sa Lars Malmer och sken upp.
Sen berättade han följande:
På sin pappas begravning, 1971, kom han stupfull till kyrkan och satt mest och slumrade och mådde illa hela tiden.
När det var dags att gå fram till kistan kom Lars allra sist, sen körde han fingrarna i halsen och spydde rakt på kistan med massor av fina blomsterkransar, blombuketter med mera.
Allt blev förstört och fick kastas.
1976 var det dags igen, då var det en gammelmoster som var med i Pingstkyrkan som dog av ålder. På den begravningen gick Lars fram till flygeln och började spela snapsvisor just som predikanten skulle börja hålla i gudstjänsten.
Resultatet blev, förutom påtaglig irritation, att ceremonin blev en halvtimme försenad.
1982, när Lars enda moster dog i cancer, sa hans mamma åt honom att inte komma eftersom hon visste att han skulle göra bort sig.
Lars lovade dock dyrt och heligt att inte hitta på några dumheter och lyckades till slut få komma ändå.
Det var mindre lyckat.
Först rapade och gäspade Lars högljutt under hela begravningsgudstjänsten.
Sen vägrade han gå fram till kistan med motiveringen att mostern hade varit "en slemmig djävla äckelkärring".
Då blev en ingift släkting skitförbannad och undrade vad i helvete Lars hade på begravningen att göra om han nu tyckte så fruktansvärt illa om sin moster.
- Morsan tvingade mig, hävdade Lars då och började sen älta gamla familjekonflikter för hela församlingen.
När hans mamma dog 1989 fick Lars inte ens komma på begravningen, men gjorde det ändå.
Han stövlade in mitt under gudstjänsten iklädd röd träningsoverall, gick snabbt fram till kistan och slängde en bukett med elva svarta rosor på kistan.
- Där har du, äckliga skitkärring! skrek han.
Sen gick han lika snabbt ut ur kyrkan.
Nästa gång, 1996, en släkting på hans mammas sida dog kom Lars ännu en gång oanmäld, denna gång i en skruttig raggarbil som han körde in på kyrkbacken med.
Sen drog han på Ebba Gröns "Häng gud" på högsta volym i bilstereon.
När en släkting försökte prata med Lars gjorde han en burnout i gruset så det sprätte åt alla håll.
Sen gasade han iväg så häftigt att ett enormt dammoln bildades och flera besökare fick akut hosta och andningsproblem.
2013, när en kusin som Lars i sin ungdom gjort ganska avancerade närmanden emot dog, kom han i en vit Audi sportcupé med fet baslåda.
Eftersom bilen var ganska ny och parkerade en liten bit ifrån fattade ingen att det var Lars som återigen ovälkommen hade kommit för att ställa till det.
När Lars drog på techno på högsta volym så hela bilden skakade rytmiskt förstod de dock genast vem som vari farten."
Låten som spelades var DJ Valentinos "Suck My Dick".
Tre yngre grabbar i släkten som bara hört talas om alla dumheter Lars ställt till med genom åren men aldrig träffat honom blev skitförbannade och sprang mot bilen för att handgripligen visa att det här inte alls var OK.
Lars fattade dock vad som höll på att hända, stängde av musiken och körde iväg, sen vände han tillbaks och körde några varv innan han till slut gav sig iväg.
Det var sista gången Lars besökte någon begravning.
Gustaf Oxenbring var chockad efter dessa berättelser.
Jag förstår honom fullständigt.
Enough said.
- Hur hanterar du förluster?
Lars Malmer svarade:
- Jag förlorar aldrig för jag spelar aldrig på tips och sådan skit.
Psykiatern Gustaf Oxenbring förklarade pedagogiskt att med förlust menades här förlust av anhörig, partner eller annan betydelsefull person.
- Jaha! sa Lars Malmer och sken upp.
Sen berättade han följande:
På sin pappas begravning, 1971, kom han stupfull till kyrkan och satt mest och slumrade och mådde illa hela tiden.
När det var dags att gå fram till kistan kom Lars allra sist, sen körde han fingrarna i halsen och spydde rakt på kistan med massor av fina blomsterkransar, blombuketter med mera.
Allt blev förstört och fick kastas.
1976 var det dags igen, då var det en gammelmoster som var med i Pingstkyrkan som dog av ålder. På den begravningen gick Lars fram till flygeln och började spela snapsvisor just som predikanten skulle börja hålla i gudstjänsten.
Resultatet blev, förutom påtaglig irritation, att ceremonin blev en halvtimme försenad.
1982, när Lars enda moster dog i cancer, sa hans mamma åt honom att inte komma eftersom hon visste att han skulle göra bort sig.
Lars lovade dock dyrt och heligt att inte hitta på några dumheter och lyckades till slut få komma ändå.
Det var mindre lyckat.
Först rapade och gäspade Lars högljutt under hela begravningsgudstjänsten.
Sen vägrade han gå fram till kistan med motiveringen att mostern hade varit "en slemmig djävla äckelkärring".
Då blev en ingift släkting skitförbannad och undrade vad i helvete Lars hade på begravningen att göra om han nu tyckte så fruktansvärt illa om sin moster.
- Morsan tvingade mig, hävdade Lars då och började sen älta gamla familjekonflikter för hela församlingen.
När hans mamma dog 1989 fick Lars inte ens komma på begravningen, men gjorde det ändå.
Han stövlade in mitt under gudstjänsten iklädd röd träningsoverall, gick snabbt fram till kistan och slängde en bukett med elva svarta rosor på kistan.
- Där har du, äckliga skitkärring! skrek han.
Sen gick han lika snabbt ut ur kyrkan.
Nästa gång, 1996, en släkting på hans mammas sida dog kom Lars ännu en gång oanmäld, denna gång i en skruttig raggarbil som han körde in på kyrkbacken med.
Sen drog han på Ebba Gröns "Häng gud" på högsta volym i bilstereon.
När en släkting försökte prata med Lars gjorde han en burnout i gruset så det sprätte åt alla håll.
Sen gasade han iväg så häftigt att ett enormt dammoln bildades och flera besökare fick akut hosta och andningsproblem.
2013, när en kusin som Lars i sin ungdom gjort ganska avancerade närmanden emot dog, kom han i en vit Audi sportcupé med fet baslåda.
Eftersom bilen var ganska ny och parkerade en liten bit ifrån fattade ingen att det var Lars som återigen ovälkommen hade kommit för att ställa till det.
När Lars drog på techno på högsta volym så hela bilden skakade rytmiskt förstod de dock genast vem som vari farten."
Låten som spelades var DJ Valentinos "Suck My Dick".
Tre yngre grabbar i släkten som bara hört talas om alla dumheter Lars ställt till med genom åren men aldrig träffat honom blev skitförbannade och sprang mot bilen för att handgripligen visa att det här inte alls var OK.
Lars fattade dock vad som höll på att hända, stängde av musiken och körde iväg, sen vände han tillbaks och körde några varv innan han till slut gav sig iväg.
Det var sista gången Lars besökte någon begravning.
Gustaf Oxenbring var chockad efter dessa berättelser.
Jag förstår honom fullständigt.
Enough said.
lördag 27 juli 2019
Liten sinnesundersökning klar, ny rättegång och hovrättsförhandling
Det var ett tag sedan jag skrev om Lars Malmer sist.
Jobb och div. annat har gjort att inspirationen inte varit på topp.
Men känner att jag måste uppdatera om vad som hänt sen sist.
Först och främst, sinnesundersökningen.
Den slog fast att Lars Malmer förvisso har en antisocial personlighetsstörning med nästan obefintligt konsekvenstänkande men att det inte kan anses att han lidit av en så allvarlig psykisk störning att han inte varit medveten om vad han faktiskt gjort.
Sinnesundersökningens ordförande, psykiatern Gustaf Oxenbring, har dock såväl skriftligt som muntligt uttryckt att Lars Malmer är den märkligaste människa han har träffat i sin långa karriär. Vid en after work strax efter ska denne adlige man med ett belevat sätt och mycket försiktiga alkoholvanor, druckit sig märkbart berusad för första gången någonsin i sina kollegors närhet och med ett resignerat tonfall uttryckt att "det är en djävla tur att jag ska pensioneras om ett par månader".
Då förstår ni vilket avtryck Lars Malmer gör på folk.
Mer detaljer från sinnesundersökningen kommer i separata inlägg.
Ang. hovrättsförhandlingen i målet om misshandel m.m. så fastställdes tingsrättens dom på tio månaders fängelse.
Lars Malmer hade till slut fått en advokat som han kunde acceptera.
Denne hade förmått honom att ändra taktik totalt från att blåneka och hävda motvärn till att erkänna och skylla på berusning.
Det ändrade inte på utgången, men Lars Malmer fick i alla fall igenom att få sitta av den del av straffet som inte räknats bort av tiden i häktet på en öppen anstalt i norra Sverige där man jobbar aktivt med tolvstegsmodellen. Motiveringen var att detta skulle hjälpa Lars Malmer att hantera sin osunda relation till alkohol och bli en bättre människa.
Detta gick, tack vare lite trixande av den den nye advokaten, till slut igenom.
I augusti blir det ny rättegång om grov skadegörelse, våld mot tjänsteman och vållande till kroppsskada i samband med utbrottet i rådhuset.
Den stackars väktaren med tinnitus är fortfarande sjukskriven och mår inget vidare, han har fortfarande svår tinnitus och symtom på PTSD.
Det är ytterst tveksamt om han kommer kunna jobba som väktare igen, än mindre söka till Polishögskolan eller officersutbildning, som varit hans mål tidigare.
Fortsättning följer....
Ska även skriva mer om dumheter Lars Malmer gjort i yngre dagar.
Jobb och div. annat har gjort att inspirationen inte varit på topp.
Men känner att jag måste uppdatera om vad som hänt sen sist.
Först och främst, sinnesundersökningen.
Den slog fast att Lars Malmer förvisso har en antisocial personlighetsstörning med nästan obefintligt konsekvenstänkande men att det inte kan anses att han lidit av en så allvarlig psykisk störning att han inte varit medveten om vad han faktiskt gjort.
Sinnesundersökningens ordförande, psykiatern Gustaf Oxenbring, har dock såväl skriftligt som muntligt uttryckt att Lars Malmer är den märkligaste människa han har träffat i sin långa karriär. Vid en after work strax efter ska denne adlige man med ett belevat sätt och mycket försiktiga alkoholvanor, druckit sig märkbart berusad för första gången någonsin i sina kollegors närhet och med ett resignerat tonfall uttryckt att "det är en djävla tur att jag ska pensioneras om ett par månader".
Då förstår ni vilket avtryck Lars Malmer gör på folk.
Mer detaljer från sinnesundersökningen kommer i separata inlägg.
Ang. hovrättsförhandlingen i målet om misshandel m.m. så fastställdes tingsrättens dom på tio månaders fängelse.
Lars Malmer hade till slut fått en advokat som han kunde acceptera.
Denne hade förmått honom att ändra taktik totalt från att blåneka och hävda motvärn till att erkänna och skylla på berusning.
Det ändrade inte på utgången, men Lars Malmer fick i alla fall igenom att få sitta av den del av straffet som inte räknats bort av tiden i häktet på en öppen anstalt i norra Sverige där man jobbar aktivt med tolvstegsmodellen. Motiveringen var att detta skulle hjälpa Lars Malmer att hantera sin osunda relation till alkohol och bli en bättre människa.
Detta gick, tack vare lite trixande av den den nye advokaten, till slut igenom.
I augusti blir det ny rättegång om grov skadegörelse, våld mot tjänsteman och vållande till kroppsskada i samband med utbrottet i rådhuset.
Den stackars väktaren med tinnitus är fortfarande sjukskriven och mår inget vidare, han har fortfarande svår tinnitus och symtom på PTSD.
Det är ytterst tveksamt om han kommer kunna jobba som väktare igen, än mindre söka till Polishögskolan eller officersutbildning, som varit hans mål tidigare.
Fortsättning följer....
Ska även skriva mer om dumheter Lars Malmer gjort i yngre dagar.
måndag 20 maj 2019
Dom, reaktion på den och mer klammeri med rättvisan
Den 8 maj meddelades så domen mot Lars Malmer, domstolen gick på åklagarens linje och dömde ut tio månaders fängelse för misshandel, olaga hot, sexuellt ofredande och våldsamt motstånd.
Lars Malmer lyckades få till stånd att själv vara på plats i Stockholms rådhus och ta emot domen.
Reaktionen blev, för att använda ett modernt youtubespråk, en epic rage.
Han skrek "FITTA" så högt att det hördes rakt igenom hela byggnaden varpå domen revs sönder och pappersbitarna spreds över en större golvyta.
Sen grabbade Lars Malmer tag i en stor bronsskulptur och hävde den med all kraft i stengolvet. Smällen blev så kraftig att en väktare som led av tinnitus fick sjukskriva sig akut, han är fortfarande inte tillbaks i tjänst och har nu sådana problem med vrålande ljud i örat att han varken kan sova eller fungera normalt.
Senare på dagen fick receptionisten migrän och var tvungen att gå hem, hon blev borta i tre dagar med kraftig huvudvärk och illamående.
Skulpturen bucklades till rejält och är fortfarande hos specialister för reparation.
Men det slutade inte där.
Efter att ha skickat skulpturen i golvet sparkade Lars Malmer omkull ett glasskåp fullt med prydnadssaker, glaset krossades och de flesta prydnadssakerna förstördes för all framtid.
Därefter sprang han mot utgången, när han kom ut vrålade Lars Malmer:
- Spräng skiten i bitar!
Sen fortsatte han springa.
Som tur var fanns två polispatruller i närheten och kunde rycka ut.
De fick dock ingen lätt match, Lars Malmer började med att skalla den mest småväxta av poliserna rakt på näsan så den gick tvärt av. De andra tre poliserna fick ett helvete med att få kontroll på Lars Malmer, som vred sig som en daggmask och skrek att han hoppades att de alla skulle dö i en terrorattack.
Allt detta renderade i en ny polisanmälan för grov skadegörelse, våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd.
Senare på dagen skällde Lars Malmer ut sin advokat, kallade honom för byråkratins rövslickare och meddelade att han inte ville ha "ett fittskit att göra med dig mer".
Åklagaren har nu begärt att Lars Malmer ska genomgå en liten sinnesundersökning.
Lars Malmer har än en gång begärt att få Leif Silbersky, Thomas Olsson eller Johan Ericsson till ny advokat.
Silbersky och Olsson tackade nej på stående fot och menade att de på inga villkor kunde försvara Lars Malmer med hans attityd. Johan Ericsson avböjde p.g.a. tidsbrist men tillade sakligt att han var ytterst tveksam till om samarbetet dem emellan skulle fungera.
Fortsättning lär följa på denna sorgliga historia....
Lars Malmer lyckades få till stånd att själv vara på plats i Stockholms rådhus och ta emot domen.
Reaktionen blev, för att använda ett modernt youtubespråk, en epic rage.
Han skrek "FITTA" så högt att det hördes rakt igenom hela byggnaden varpå domen revs sönder och pappersbitarna spreds över en större golvyta.
Sen grabbade Lars Malmer tag i en stor bronsskulptur och hävde den med all kraft i stengolvet. Smällen blev så kraftig att en väktare som led av tinnitus fick sjukskriva sig akut, han är fortfarande inte tillbaks i tjänst och har nu sådana problem med vrålande ljud i örat att han varken kan sova eller fungera normalt.
Senare på dagen fick receptionisten migrän och var tvungen att gå hem, hon blev borta i tre dagar med kraftig huvudvärk och illamående.
Skulpturen bucklades till rejält och är fortfarande hos specialister för reparation.
Men det slutade inte där.
Efter att ha skickat skulpturen i golvet sparkade Lars Malmer omkull ett glasskåp fullt med prydnadssaker, glaset krossades och de flesta prydnadssakerna förstördes för all framtid.
Därefter sprang han mot utgången, när han kom ut vrålade Lars Malmer:
- Spräng skiten i bitar!
Sen fortsatte han springa.
Som tur var fanns två polispatruller i närheten och kunde rycka ut.
De fick dock ingen lätt match, Lars Malmer började med att skalla den mest småväxta av poliserna rakt på näsan så den gick tvärt av. De andra tre poliserna fick ett helvete med att få kontroll på Lars Malmer, som vred sig som en daggmask och skrek att han hoppades att de alla skulle dö i en terrorattack.
Allt detta renderade i en ny polisanmälan för grov skadegörelse, våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd.
Senare på dagen skällde Lars Malmer ut sin advokat, kallade honom för byråkratins rövslickare och meddelade att han inte ville ha "ett fittskit att göra med dig mer".
Åklagaren har nu begärt att Lars Malmer ska genomgå en liten sinnesundersökning.
Lars Malmer har än en gång begärt att få Leif Silbersky, Thomas Olsson eller Johan Ericsson till ny advokat.
Silbersky och Olsson tackade nej på stående fot och menade att de på inga villkor kunde försvara Lars Malmer med hans attityd. Johan Ericsson avböjde p.g.a. tidsbrist men tillade sakligt att han var ytterst tveksam till om samarbetet dem emellan skulle fungera.
Fortsättning lär följa på denna sorgliga historia....
söndag 28 april 2019
Rättegång
Rättegången mot Lars Malmer för misshandel, olaga hot m.m. avslutades i fredags 26 april.
Lars Malmer satt mest och såg uttråkad ut samt somnade emellanåt när det blev långdraget.
En gång, när servitören som fått en smäll på truten berättade sin version av vad som hände låtsassnarkade Lars Malmer så högt att domaren ingrep genom att knacka i pulpeten med sin klubba samt påpeka vikten av att alla höll sig vakna under rättegången.
När Lars Malmer fick frågor svarade han antingen inte alls, hänvisade till sin advokat eller munpruttade och sa något i stil med "har inte gjort något".
Dock finns två viktiga undantag här.
När servitörens advokat frågade Lars om varför han utdelat käftsmällen sa Lars Malmer upprört:
- Men han försökte ju för fan sno min jacka! Den är skitdyr och går inte att få tag i längre!
När de naturliga följdfrågorna på detta kom skakade Lars Malmer bara på huvudet och räckte ut tungan varpå hans advokat fick ta över.
När åklagaren senare frågade om Lars Malmer om han yttrat hotelser om att sparka polisen mellan benen sa Lars Malmer stöddigt:
- De sabbade ju för fan min födelsedag.
Här såg åklagaren naturligtvis en öppning för ett erkännande och började pressa på med jobbiga följdfrågor varpå Lars Malmer flög upp och skrek att detta var justitiemord och liknade skenrättegång. Domaren fick återigen ingripa med klubbslag och irriterat säga till samtliga att lugna ner sig.
Åklagaren yrkade på tio månaders fängelse för misshandel och olaga hot, advokaten yrkade på frikännande på båda punkterna samt hävande av motvärn i misshandelsfallet.
Dom meddelas 8 maj.
Lars Malmer satt mest och såg uttråkad ut samt somnade emellanåt när det blev långdraget.
En gång, när servitören som fått en smäll på truten berättade sin version av vad som hände låtsassnarkade Lars Malmer så högt att domaren ingrep genom att knacka i pulpeten med sin klubba samt påpeka vikten av att alla höll sig vakna under rättegången.
När Lars Malmer fick frågor svarade han antingen inte alls, hänvisade till sin advokat eller munpruttade och sa något i stil med "har inte gjort något".
Dock finns två viktiga undantag här.
När servitörens advokat frågade Lars om varför han utdelat käftsmällen sa Lars Malmer upprört:
- Men han försökte ju för fan sno min jacka! Den är skitdyr och går inte att få tag i längre!
När de naturliga följdfrågorna på detta kom skakade Lars Malmer bara på huvudet och räckte ut tungan varpå hans advokat fick ta över.
När åklagaren senare frågade om Lars Malmer om han yttrat hotelser om att sparka polisen mellan benen sa Lars Malmer stöddigt:
- De sabbade ju för fan min födelsedag.
Här såg åklagaren naturligtvis en öppning för ett erkännande och började pressa på med jobbiga följdfrågor varpå Lars Malmer flög upp och skrek att detta var justitiemord och liknade skenrättegång. Domaren fick återigen ingripa med klubbslag och irriterat säga till samtliga att lugna ner sig.
Åklagaren yrkade på tio månaders fängelse för misshandel och olaga hot, advokaten yrkade på frikännande på båda punkterna samt hävande av motvärn i misshandelsfallet.
Dom meddelas 8 maj.
söndag 17 mars 2019
Åtal väckt
I fredags, den 15 mars, beslutade en icke namngiven åklagare vid Stockholms tingsrätt att åtala Lars Malmer för misshandel, olaga hot och sexuellt ofredande.
Eftersom åklagaren bedömde att Lars Malmer just nu löper stor risk att göra sig skyldig till ytterligare brottslighet av samma typ yrkade han även på att Lars Malmer skulle stanna i häktet.
Till Lars Malmers stora förtret blev det bifall på det beslutet.
Han mottog beskedet med sitt vanliga aggressiva och högst infantila sätt.
Han skrek rakt ut i rättssalen att samtliga närvarande var "totalt djävla pantade idioter".
Sen krävde Lars Malmer att få byta offentlig försvarare, då han tyckte den nuvarande var en "slappetask som sprang den dömande sidans ärenden".
Därefter började han vråla "kuksugare" så högt att väggarna skakade.
Tre vakter fick släpa honom tillbaka till cellen.
Hela vägen fortsatte Lars Malmer skandera:
- Kuksugare, kuksugare, ni är alla djävla kuksugare!
Med en suck slängde de tre vakterna in Lars Malmer i häktescellen och låste illa kvickt.
Detta är inte enda incidenten på häktet sen Lars Malmer åkte in, men får nog räknas som den värsta.
En dag slängde Lars Malmer en hel tallrik spaghetti med köttfärssås mot en vakt så att denne fick hoppa undan för att inte få varm mat i ansiktet.
En annan dag köpte Lars Malmer en 200 gram Marabou mjölkchoklad i häktets kiosk, sen tryckte han in hela i munnen och tuggade sönder till en klibbig smet. Därefter kallade han på vakten och när dörren öppnades fick vakten all äcklig chokladsmet spottad rakt i ansiktet i en lång kaskad.
- Där fick du så du teg, tur att det inte var min egen skit jag tuggat! hojtade Lars Malmer triumferande.
Detta ledde till att Lars Malmer fick ha spottluva i tre dagar så fort han skulle utanför cellen ända tills han lovade dyrt och heligt att aldrig mer göra något sådant mot personalen på häktet.
Med viss tvekan gick häktespersonalen med på det varpå Lars Malmer höjde ett varnande pekfinger och högt deklarerade att detta dock endast gällde häktet.
Incidenten med chokladen ledde till en anmälan men den las ner eftersom det bedömdes att de allvarligare brotten kommer leda till någon form av påföljd.
Som ni säkert märkt vid detta laget har Lars Malmer varken några skrupler eller något konsekvenstänkande alls.
Fortsättning följer....
Eftersom åklagaren bedömde att Lars Malmer just nu löper stor risk att göra sig skyldig till ytterligare brottslighet av samma typ yrkade han även på att Lars Malmer skulle stanna i häktet.
Till Lars Malmers stora förtret blev det bifall på det beslutet.
Han mottog beskedet med sitt vanliga aggressiva och högst infantila sätt.
Han skrek rakt ut i rättssalen att samtliga närvarande var "totalt djävla pantade idioter".
Sen krävde Lars Malmer att få byta offentlig försvarare, då han tyckte den nuvarande var en "slappetask som sprang den dömande sidans ärenden".
Därefter började han vråla "kuksugare" så högt att väggarna skakade.
Tre vakter fick släpa honom tillbaka till cellen.
Hela vägen fortsatte Lars Malmer skandera:
- Kuksugare, kuksugare, ni är alla djävla kuksugare!
Med en suck slängde de tre vakterna in Lars Malmer i häktescellen och låste illa kvickt.
Detta är inte enda incidenten på häktet sen Lars Malmer åkte in, men får nog räknas som den värsta.
En dag slängde Lars Malmer en hel tallrik spaghetti med köttfärssås mot en vakt så att denne fick hoppa undan för att inte få varm mat i ansiktet.
En annan dag köpte Lars Malmer en 200 gram Marabou mjölkchoklad i häktets kiosk, sen tryckte han in hela i munnen och tuggade sönder till en klibbig smet. Därefter kallade han på vakten och när dörren öppnades fick vakten all äcklig chokladsmet spottad rakt i ansiktet i en lång kaskad.
- Där fick du så du teg, tur att det inte var min egen skit jag tuggat! hojtade Lars Malmer triumferande.
Detta ledde till att Lars Malmer fick ha spottluva i tre dagar så fort han skulle utanför cellen ända tills han lovade dyrt och heligt att aldrig mer göra något sådant mot personalen på häktet.
Med viss tvekan gick häktespersonalen med på det varpå Lars Malmer höjde ett varnande pekfinger och högt deklarerade att detta dock endast gällde häktet.
Incidenten med chokladen ledde till en anmälan men den las ner eftersom det bedömdes att de allvarligare brotten kommer leda till någon form av påföljd.
Som ni säkert märkt vid detta laget har Lars Malmer varken några skrupler eller något konsekvenstänkande alls.
Fortsättning följer....
måndag 4 mars 2019
"Sveriges snuskigaste taxi"
Under våren och sommaren 1993 körde Lars Malmer taxi i Stockholm.
Hans taxibil var en rostig Saab 99 av 1972 års modell, ursprungligen crémefärgad men med tanke på all rost och det faktum att Lars av någon outgrundlig anledning vägrade tvätta eller städa bilen så såg den snarare grådaskig ut.
Det var ingenting mot hur det såg ut inuti, men Lars dolde det skickligt genom att sätta upp en taxiskylt i passagerarfönstret bestående av klistermärken.
Lars Malmer hade för vana att varje morgon stå vid stadsgården och locka intet ont anande turister eller bakfulla och desperata människor som kom med de olika färjorna österifrån.
En morgon kom en ung tjej springande, vevande med armarna efter en taxi, det syntes tydligt att hon var stressad och upprörd.
Lars satt i bilen och drack cola och åt godis till frukost när han såg henne komma rusande rakt mot bilen och öppnade passagerardörren.
Tjejen skulle just till att hoppa in och sätta sig när Lars med munnen full av godis gurglade fram ordet "baksätet".
Tjejen var så pass närvarande att hon stannade till och såg de tre fulla plastpåsarna som stod i framsätet.
Snabbt fällde hon ner sätet och hoppade in där bak.
Lars Malmer nickade, stängde dörren, svalde ner det sista godiset med en halv cola.
Sen rapade han så det dånade i kupén och frågade nonchalant:
- Vart ska du?
- Kåkbrinken 2, svarade tjejen.
Hon hade en östeuropeisk brytning och sa därför "kakbrinken" av misstag.
- Kåkbrinken heter det, sa Lars Malmer förebrående och med överdriven stockholmsdialekt.
- Ja ja, kan vi åka? frågade tjejen och tittade sig oroligt omkring.
- Ja, vi ska, lugna ner dig bruden, sa Lars Malmer sävligt.
Sen tog han oändligt långsamt fram startnyckeln ur handskfacket och startade bilen.
Under tiden hann tjejen få en bild av förödelsen inne i bilen och fick en chock.
I baksätet stod två proppfulla sopsäckar på vänster sida, ovanpå låg tre pizzakartonger varav två hade väl synliga matrester.
På golvet stod en papperspåse full med pantburkar, mest cola och öl.
Hela baksidan av framsätet var full med gamla intorkade tuggummin som någon hade kletat dit.
Och överallt dammtussar och diverse fläckar av utspilld dricka.
När Lars Malmer väl startat bilen och kört ut från stadsgården, bar det av i en hiskelig fart.
Det var vid niotiden en vanlig vardagsmorgon och mycket trafik, men det struntade Lars Malmer i.
Han körde mot rött, mot enkelriktat och svängde hit och dit för att ta diverse genvägar.
Allt gick i ca. 80 km/h.
När Lars Malmer svängde ut precis framför en buss som var tvungen att tvärnita och båda tutade ihärdigt åt varandra tyckte tjejen att det fick vara nog.
- Lugna ner dig nu, jag vill inte krocka! utropade hon.
- Håll käften, här är det jag som kör! fräste Lars.
Vid nästa rödljus hoppade tjejen ut ur taxin och sprang för livet tills hon hamnade utanför en lokal tidningsreaktion.
Där gick hon in, bröt ihop och berättade om Lars Malmers taxi och att hon åkt med den i desperation eftersom en kille jagat henne på finlandsbåten under hela resan till Stockholm och hon ville bara komma ifrån honom.
Tjejen togs om hand och hamnade till slut på Kåkbrinken 2, där hennes kompis bodde.
En journalist med fotograf från tidningen begav sig till stadsgården nästa morgon och hittade Lars Malmers gamla risiga taxibil.
När de försökte prata med honom blev Lars Malmer dock förbannad och skrek:
- Djävla murvlar, dra åt helvete och ta er i arslet!
Sen körde han därifrån i full fart så båda fick hoppa undan för att inte bli påkörda.
Fotografen hann dock ta så pass bra bilder att det gick att se förödelsen inne i bilen och detta tillsammans med tjejens berättelse blev underlag till en bra men rejält kritisk artikel.
Dagen därpå hade tidningen artikeln om Lars Malmers snuskiga taxi på mittuppslaget med rubrik på första sidan med orden "Sveriges snuskigaste taxi!".
Lars fick problem med div. myndigheter och fann det för gott att lägga ner just denna taxirörelse.
Men tjejen minns än i dag med fasa sin första, enda och sista taxiresa i Stockholm sommaren 1993.
Hans taxibil var en rostig Saab 99 av 1972 års modell, ursprungligen crémefärgad men med tanke på all rost och det faktum att Lars av någon outgrundlig anledning vägrade tvätta eller städa bilen så såg den snarare grådaskig ut.
Det var ingenting mot hur det såg ut inuti, men Lars dolde det skickligt genom att sätta upp en taxiskylt i passagerarfönstret bestående av klistermärken.
Lars Malmer hade för vana att varje morgon stå vid stadsgården och locka intet ont anande turister eller bakfulla och desperata människor som kom med de olika färjorna österifrån.
En morgon kom en ung tjej springande, vevande med armarna efter en taxi, det syntes tydligt att hon var stressad och upprörd.
Lars satt i bilen och drack cola och åt godis till frukost när han såg henne komma rusande rakt mot bilen och öppnade passagerardörren.
Tjejen skulle just till att hoppa in och sätta sig när Lars med munnen full av godis gurglade fram ordet "baksätet".
Tjejen var så pass närvarande att hon stannade till och såg de tre fulla plastpåsarna som stod i framsätet.
Snabbt fällde hon ner sätet och hoppade in där bak.
Lars Malmer nickade, stängde dörren, svalde ner det sista godiset med en halv cola.
Sen rapade han så det dånade i kupén och frågade nonchalant:
- Vart ska du?
- Kåkbrinken 2, svarade tjejen.
Hon hade en östeuropeisk brytning och sa därför "kakbrinken" av misstag.
- Kåkbrinken heter det, sa Lars Malmer förebrående och med överdriven stockholmsdialekt.
- Ja ja, kan vi åka? frågade tjejen och tittade sig oroligt omkring.
- Ja, vi ska, lugna ner dig bruden, sa Lars Malmer sävligt.
Sen tog han oändligt långsamt fram startnyckeln ur handskfacket och startade bilen.
Under tiden hann tjejen få en bild av förödelsen inne i bilen och fick en chock.
I baksätet stod två proppfulla sopsäckar på vänster sida, ovanpå låg tre pizzakartonger varav två hade väl synliga matrester.
På golvet stod en papperspåse full med pantburkar, mest cola och öl.
Hela baksidan av framsätet var full med gamla intorkade tuggummin som någon hade kletat dit.
Och överallt dammtussar och diverse fläckar av utspilld dricka.
När Lars Malmer väl startat bilen och kört ut från stadsgården, bar det av i en hiskelig fart.
Det var vid niotiden en vanlig vardagsmorgon och mycket trafik, men det struntade Lars Malmer i.
Han körde mot rött, mot enkelriktat och svängde hit och dit för att ta diverse genvägar.
Allt gick i ca. 80 km/h.
När Lars Malmer svängde ut precis framför en buss som var tvungen att tvärnita och båda tutade ihärdigt åt varandra tyckte tjejen att det fick vara nog.
- Lugna ner dig nu, jag vill inte krocka! utropade hon.
- Håll käften, här är det jag som kör! fräste Lars.
Vid nästa rödljus hoppade tjejen ut ur taxin och sprang för livet tills hon hamnade utanför en lokal tidningsreaktion.
Där gick hon in, bröt ihop och berättade om Lars Malmers taxi och att hon åkt med den i desperation eftersom en kille jagat henne på finlandsbåten under hela resan till Stockholm och hon ville bara komma ifrån honom.
Tjejen togs om hand och hamnade till slut på Kåkbrinken 2, där hennes kompis bodde.
En journalist med fotograf från tidningen begav sig till stadsgården nästa morgon och hittade Lars Malmers gamla risiga taxibil.
När de försökte prata med honom blev Lars Malmer dock förbannad och skrek:
- Djävla murvlar, dra åt helvete och ta er i arslet!
Sen körde han därifrån i full fart så båda fick hoppa undan för att inte bli påkörda.
Fotografen hann dock ta så pass bra bilder att det gick att se förödelsen inne i bilen och detta tillsammans med tjejens berättelse blev underlag till en bra men rejält kritisk artikel.
Dagen därpå hade tidningen artikeln om Lars Malmers snuskiga taxi på mittuppslaget med rubrik på första sidan med orden "Sveriges snuskigaste taxi!".
Lars fick problem med div. myndigheter och fann det för gott att lägga ner just denna taxirörelse.
Men tjejen minns än i dag med fasa sin första, enda och sista taxiresa i Stockholm sommaren 1993.
söndag 3 mars 2019
68-årsdagen slutade i häktet....
Igår fyllde Lars Malmer 68 år.
Så här under den kallare delen av solvarvet brukar han kuska omkring i någon av våra varmare kontinenter.
Men i år var han hemma i Stockholm där han numera bor, i en minimal sunkig etta på Vasastan.
Igår fyllde han som sagt var år och bestämde sig för att slå på stort eftersom han fått ihop lite pengar på div. skumma affärer.
Han gick till en restaurang i närheten där han visste att det serverades svensk mat.
Redan vid ankomsten var han lite smålullig eftersom han druckit fyra starköl och en tolva 45-procentig brun rom.
Han beställde in SOS (alltså sill, ost och smör), en tolva akvavit och en stor pilsner.
Förrätten intogs under relativt lugn, undantaget några mindre rapar.
Efter första ölen rapade Lars Malmer lite högre, varpå han trummade lite på bordet och hojtade:
- Hit med mera öl!
Hovmästaren kom direkt och frågade om Lars Malmer ville ha samma som förra gången.
- Ja för fan, den var skitgod!
Hovmästaren nickade och sa sen till Lars att varva ner lite eftersom det fanns fler gäster som kunde bli störda annars. Lars Malmer gjorde tummen upp och nickade vilket hovmästaren tog som ett gott tecken.
Ack så fel han hade....
När Lars Malmer precis fått sin andra öl kom han på att han glömt beställa varmrätt.
- Öh, jag glömde beställa mer käk! hojtade han.
Hovmästaren, som precis börjat gå mot köket, tvärvände och kom nästan rusande till Lars Malmers bord.
Med en ivrig gest om att dämpa ljudnivån frågade han vad Lars ville ha.
- En stor djävla hamburgare med strips och beasås, väste Lars tyst mellan tänderna.
Hovmästaren nickade, antecknade och försvann in i köket, där han skakade på huvudet och suckadem medan han berättade för en kollega om vilken otroligt jobbig gäst de fått.
Just då hördes Lars Malmer vråla "elefantröv" samtidigt som han rapade.
Kollegan, en yngre kille med arabiskt ursprung, halvsprang ut till Lars Malmers bord och sa:
- Hallå, lugna ner dig, vad händer?
- Det är lugnt, det var bara en ung tjej med stooooor rumpa som passerade precis bredvid mitt bord, sa Lars.
Servitören upplyste vänligt men bestämt att det inte var OK att bete sig på det sättet om Lars ville stanna kvar.
- Ta det lugnt, det är min födelsedag idag, sa Lars lite stött.
- OK, grattis, ta det lugnt du också, OK? sa servitören.
- Jajemensan, jag ska ta det lugnt, käka min burgare och dricka min pilsner, sa Lars.
- Bra, sa servitören och gick vidare.
Snart var hamburgaren färdig och förutom enstaka smaskljud och någon mindre rap förflöt middagen lugnt.
När Lars Malmer var klar började han vissla en melodi. När ingen personal kom på några minuter tystnade Lars Malmer. Han räknade tyst sekunderna i en minut. När det fortfarande inte kom någon personal busvisslade han så högt att en gäst två bord bort hoppade till och satte i halsen.
- Öh, kan man få lite service, det brinner i efterrättstarmen! vrålade Lars.
Nu kom både hovmästaren och den arabiska servitören rusande. De förklarade bestämt att det här var sista varningen, om Lars Malmer förde oväsen en gång till skulle han bli tvungen att gå därifrån. Lars Malmer lyfte teatraliskt händerna snett uppåt med handflatorna utåt.
- Peace and love, jag ska lugna ner mig, lovade han.
Sen beställde han fikon i cognac och en Kaffe Karlsson, efter någon sekunds tvekan godtogs beställningen och Lars Malmer blev åter ensam vid sitt bord. Kaffedrinken var klar på någon minut och en liten stund senare kom desserten. Under tiden som Lars Malmer avnjöt sin dessert och kaffedrink kom ett yngre par och blev visade till bordet intill Lars. Killen hängde av sig sin jacka, ursäktade sig sedan och gick på toa. Tjejen satt kvar och kollade i menyn, hon hade en urringad klänning och visade en ganska rejäl klyfta. Lars Malmer såg det och började diskret riva sönder sin servett och knyckla ihop delarna till små hårda pappersbollar som han började kasta mot tjejen. När en pappersboll träffade tjejen rakt i pannan tittade hon upp för att se varifrån den kom och Lars Malmer kastade då genast fem till rakt ner i tjejens urringning. Tjejen ifråga blev tvärförbannad, reste sig upp och röt:
- Vad håller du på med?!
- Jag spelar tuttboll och gjorde precis fem mål, sa Lars Malmer oskyldigt.
Tjejen, som inte bara hade ett hett temperament utan också var väldigt engagerad i feminism och jämställdhet formligen exploderade i en lång utläggning om sexism och patriarkalt förtryck.
Lars Malmer satte efter kort tag demonstrativt händerna för öronen och munpruttade högt med tungan utanför så saliven stänkte i kaskader.
Kvinnan plockade snabbt ihop sina saker och lämnade restaurangen.
Det blev droppen för personalen. Hovmästaren, den arabiska servitören och två servitörer till kom springande till Lars bord och sa att nu fick det vara nog.
- Det var ju för fan hon som började skrika! röt Lars förargat.
- Ja, för att du betedde dig som ett djävla svin, sa den arabiska servitören argt.
- Du vet ju för fan inte hur ett svin ser ut, så håll truten, fräste Lars tillbaks.
Den arabiska servitören, som var van vid gäster med rasistiska attityder, behöll lugnet men sa bestämt att nu fick Lars gå hem.
Sen tog han Lars Malmers gröna läderjacka från stolen i syfte att hjälpa till att dra på den.
Det skulle han inte ha gjort.
På en sekund hade Lars Malmer skickat på en käftsmäll så servitören stöp som en fura i golvet.
- Du snor inte min jacka! vrålade Lars så rutorna skälvde.
Sen började han trava fram och tillbaka och gorma svordomar och könsord hej vilt.
Polis tillkallades och fick sig ett extra pass i brottning, eftersom Lars Malmer inte alls var sugen på att följa med till polisstationen frivilligt. Till slut låg Lars Malmer i alla fall på mage med handbojor på. De båda poliserna släpade ut Lars Malmer till polisbussen och ställde honom upp för att genomföra en visitation.
- Har du något vasst på dig? frågade den ena polisen rutinmässigt.
- Ja, min kuk, sa Lars Malmer högt.
Poliserna suckade och sa skarpt att det inte var läge för några dåliga skämt varpå visitationen fullföljdes innan Lars Malmer stuvades in i polisbussens bakre del för transport till fyllecell. Under färden började han häva ur sig allsköns otrevligheter och hotelser mot poliserna.
- Ni sabbade min födelsedag, djävla fittsnutar, jag ska sparka er på kuken och knäa er på pungen så ni inte kan knulla era horiga fruar på tre månader! skränade Lars.
Lars Malmer placerades i fyllecell och fick sova ruset av sig.
Under tiden inkom polisanmälan för sexuellt ofredande från den kvinnliga kunden på restaurangen som fått pappersbollar kastade på sig samt för misshandel av den servitör som fått sig en käftsmäll och ramlat i golvet.
Dessutom blev det polisanmälan för våldsamt motstånd, våld mot tjänsteman och olaga hot.
Åklagaren tog beslut om häktning idag söndag 3 mars kl 13:45.
Åtal kommer väckas inom kort.
Lars Malmer är numera portad från den aktuella restaurangen.
To be continued, over and out....
Så här under den kallare delen av solvarvet brukar han kuska omkring i någon av våra varmare kontinenter.
Men i år var han hemma i Stockholm där han numera bor, i en minimal sunkig etta på Vasastan.
Igår fyllde han som sagt var år och bestämde sig för att slå på stort eftersom han fått ihop lite pengar på div. skumma affärer.
Han gick till en restaurang i närheten där han visste att det serverades svensk mat.
Redan vid ankomsten var han lite smålullig eftersom han druckit fyra starköl och en tolva 45-procentig brun rom.
Han beställde in SOS (alltså sill, ost och smör), en tolva akvavit och en stor pilsner.
Förrätten intogs under relativt lugn, undantaget några mindre rapar.
Efter första ölen rapade Lars Malmer lite högre, varpå han trummade lite på bordet och hojtade:
- Hit med mera öl!
Hovmästaren kom direkt och frågade om Lars Malmer ville ha samma som förra gången.
- Ja för fan, den var skitgod!
Hovmästaren nickade och sa sen till Lars att varva ner lite eftersom det fanns fler gäster som kunde bli störda annars. Lars Malmer gjorde tummen upp och nickade vilket hovmästaren tog som ett gott tecken.
Ack så fel han hade....
När Lars Malmer precis fått sin andra öl kom han på att han glömt beställa varmrätt.
- Öh, jag glömde beställa mer käk! hojtade han.
Hovmästaren, som precis börjat gå mot köket, tvärvände och kom nästan rusande till Lars Malmers bord.
Med en ivrig gest om att dämpa ljudnivån frågade han vad Lars ville ha.
- En stor djävla hamburgare med strips och beasås, väste Lars tyst mellan tänderna.
Hovmästaren nickade, antecknade och försvann in i köket, där han skakade på huvudet och suckadem medan han berättade för en kollega om vilken otroligt jobbig gäst de fått.
Just då hördes Lars Malmer vråla "elefantröv" samtidigt som han rapade.
Kollegan, en yngre kille med arabiskt ursprung, halvsprang ut till Lars Malmers bord och sa:
- Hallå, lugna ner dig, vad händer?
- Det är lugnt, det var bara en ung tjej med stooooor rumpa som passerade precis bredvid mitt bord, sa Lars.
Servitören upplyste vänligt men bestämt att det inte var OK att bete sig på det sättet om Lars ville stanna kvar.
- Ta det lugnt, det är min födelsedag idag, sa Lars lite stött.
- OK, grattis, ta det lugnt du också, OK? sa servitören.
- Jajemensan, jag ska ta det lugnt, käka min burgare och dricka min pilsner, sa Lars.
- Bra, sa servitören och gick vidare.
Snart var hamburgaren färdig och förutom enstaka smaskljud och någon mindre rap förflöt middagen lugnt.
När Lars Malmer var klar började han vissla en melodi. När ingen personal kom på några minuter tystnade Lars Malmer. Han räknade tyst sekunderna i en minut. När det fortfarande inte kom någon personal busvisslade han så högt att en gäst två bord bort hoppade till och satte i halsen.
- Öh, kan man få lite service, det brinner i efterrättstarmen! vrålade Lars.
Nu kom både hovmästaren och den arabiska servitören rusande. De förklarade bestämt att det här var sista varningen, om Lars Malmer förde oväsen en gång till skulle han bli tvungen att gå därifrån. Lars Malmer lyfte teatraliskt händerna snett uppåt med handflatorna utåt.
- Peace and love, jag ska lugna ner mig, lovade han.
Sen beställde han fikon i cognac och en Kaffe Karlsson, efter någon sekunds tvekan godtogs beställningen och Lars Malmer blev åter ensam vid sitt bord. Kaffedrinken var klar på någon minut och en liten stund senare kom desserten. Under tiden som Lars Malmer avnjöt sin dessert och kaffedrink kom ett yngre par och blev visade till bordet intill Lars. Killen hängde av sig sin jacka, ursäktade sig sedan och gick på toa. Tjejen satt kvar och kollade i menyn, hon hade en urringad klänning och visade en ganska rejäl klyfta. Lars Malmer såg det och började diskret riva sönder sin servett och knyckla ihop delarna till små hårda pappersbollar som han började kasta mot tjejen. När en pappersboll träffade tjejen rakt i pannan tittade hon upp för att se varifrån den kom och Lars Malmer kastade då genast fem till rakt ner i tjejens urringning. Tjejen ifråga blev tvärförbannad, reste sig upp och röt:
- Vad håller du på med?!
- Jag spelar tuttboll och gjorde precis fem mål, sa Lars Malmer oskyldigt.
Tjejen, som inte bara hade ett hett temperament utan också var väldigt engagerad i feminism och jämställdhet formligen exploderade i en lång utläggning om sexism och patriarkalt förtryck.
Lars Malmer satte efter kort tag demonstrativt händerna för öronen och munpruttade högt med tungan utanför så saliven stänkte i kaskader.
Kvinnan plockade snabbt ihop sina saker och lämnade restaurangen.
Det blev droppen för personalen. Hovmästaren, den arabiska servitören och två servitörer till kom springande till Lars bord och sa att nu fick det vara nog.
- Det var ju för fan hon som började skrika! röt Lars förargat.
- Ja, för att du betedde dig som ett djävla svin, sa den arabiska servitören argt.
- Du vet ju för fan inte hur ett svin ser ut, så håll truten, fräste Lars tillbaks.
Den arabiska servitören, som var van vid gäster med rasistiska attityder, behöll lugnet men sa bestämt att nu fick Lars gå hem.
Sen tog han Lars Malmers gröna läderjacka från stolen i syfte att hjälpa till att dra på den.
Det skulle han inte ha gjort.
På en sekund hade Lars Malmer skickat på en käftsmäll så servitören stöp som en fura i golvet.
- Du snor inte min jacka! vrålade Lars så rutorna skälvde.
Sen började han trava fram och tillbaka och gorma svordomar och könsord hej vilt.
Polis tillkallades och fick sig ett extra pass i brottning, eftersom Lars Malmer inte alls var sugen på att följa med till polisstationen frivilligt. Till slut låg Lars Malmer i alla fall på mage med handbojor på. De båda poliserna släpade ut Lars Malmer till polisbussen och ställde honom upp för att genomföra en visitation.
- Har du något vasst på dig? frågade den ena polisen rutinmässigt.
- Ja, min kuk, sa Lars Malmer högt.
Poliserna suckade och sa skarpt att det inte var läge för några dåliga skämt varpå visitationen fullföljdes innan Lars Malmer stuvades in i polisbussens bakre del för transport till fyllecell. Under färden började han häva ur sig allsköns otrevligheter och hotelser mot poliserna.
- Ni sabbade min födelsedag, djävla fittsnutar, jag ska sparka er på kuken och knäa er på pungen så ni inte kan knulla era horiga fruar på tre månader! skränade Lars.
Lars Malmer placerades i fyllecell och fick sova ruset av sig.
Under tiden inkom polisanmälan för sexuellt ofredande från den kvinnliga kunden på restaurangen som fått pappersbollar kastade på sig samt för misshandel av den servitör som fått sig en käftsmäll och ramlat i golvet.
Dessutom blev det polisanmälan för våldsamt motstånd, våld mot tjänsteman och olaga hot.
Åklagaren tog beslut om häktning idag söndag 3 mars kl 13:45.
Åtal kommer väckas inom kort.
Lars Malmer är numera portad från den aktuella restaurangen.
To be continued, over and out....
lördag 26 januari 2019
Sålde fel bil
Detta utspelade sig 1995, när Lars Malmer hade bilaffär hemma på sin gård i Ödeshög.
En yngre kille som inte var särskilt bilkunnig men gillade Volvo kom en dag till Lars Malmers affär.
Killen gick runt på måfå och kollade, Lars hade för tillfället en rad olika Volvobilar stående och när killen stannat och tittat på ett par stycken frågade Lars:
- Gillar du Volvo?
- Ja, jag älskar Volvo, svarade killen.
- Då har jag en riktig pärla till dig inne i garaget, sa Lars.
Med ett lurigt flin ledde han killen till ett garage där det stod en svart Volvo 242 GLT 81:a med grå klädsel. Bilen var i väldigt fint skick både utvändigt och invändigt.
Killen blev helt till sig, kollade in bilen både länge och väl medan Lars stod vid sidan av och avvaktade.
- Hur mycket kostar den? frågade killen till slut.
- Du kan få extra bra pris, 44 000 kr, svarade Lars.
Killen tyckte det var lite dyrt, men Lars sa att utgångspriset varit 55 000 kr men att ingen betalade så mycket för en äldre Volvo.
- Kan jag få provköra den? frågade killen.
- Självklart, svarade Lars.
Han hämtade nycklarna och killen gav sig iväg på en tjugo minuter lång biltur. När killen var tillbaka i affären hade han bestämt sig, han ville ha bilen men behövde gå till banken och hämta ut kontanter.
- Inga problem, jag reserverar den åt dig, sa Lars.
De kom överens om att träffas på gården igen om tre dagar.
När killen tre dagar senare kom till gården tyckte han att bilen hade ändrat färg, från kolsvart till mörkt blå.
- Äh, det är lite annat ljus idag bara, sa Lars lite stöddigt.
Killen var fortfarande inte helt övertygad och inte blev det bättre när han öppnade dörren heller. Inredningen var förvisso grå men killen tyckte att den såg mörkare ut än för tre dagar sen.
- Jag städade bilen åt dig, klädseln var djävligt dammig när du var här sist, sa Lars.
Killen var fortfarande inte helt övertygad, men hade lite bråttom eftersom han skulle hem och plugga. Så han betalade, fick nycklarna och åkte iväg.
Efter någon kilometer hördes ett obehagligt missljud i motorn, det blev snabbt starkare och plötsligt ryckte bilen till och stannade tvärt. En bärgare fick komma och ta bilen till en verkstad, där konstaterades bara att motor varit helt slut och rasat ihop. När killen berättade sin historia garvade de båda bilmekanikerna och sa att vraket som killen fått med sig var en 242 L 76:a där mattor och klädsel bytts ut. Bilen hade dessutom gått 35 000 mil och inte 5 000 som Lars Malmer sagt. När killen ringde upp Lars Malmer för att få en förklaring suckade denne bara djupt och sa grinigt:
- Kan man ingenting om bilar ska man fan inte ha någon. Du kan ta buss eller cykel, djävla snorunge.
Sen la Lars Malmer på luren i örat på den stackars killen, som än idag minns detta som ett av sitt livs mest hjärtslitande bilupplevelser.
En yngre kille som inte var särskilt bilkunnig men gillade Volvo kom en dag till Lars Malmers affär.
Killen gick runt på måfå och kollade, Lars hade för tillfället en rad olika Volvobilar stående och när killen stannat och tittat på ett par stycken frågade Lars:
- Gillar du Volvo?
- Ja, jag älskar Volvo, svarade killen.
- Då har jag en riktig pärla till dig inne i garaget, sa Lars.
Med ett lurigt flin ledde han killen till ett garage där det stod en svart Volvo 242 GLT 81:a med grå klädsel. Bilen var i väldigt fint skick både utvändigt och invändigt.
Killen blev helt till sig, kollade in bilen både länge och väl medan Lars stod vid sidan av och avvaktade.
- Hur mycket kostar den? frågade killen till slut.
- Du kan få extra bra pris, 44 000 kr, svarade Lars.
Killen tyckte det var lite dyrt, men Lars sa att utgångspriset varit 55 000 kr men att ingen betalade så mycket för en äldre Volvo.
- Kan jag få provköra den? frågade killen.
- Självklart, svarade Lars.
Han hämtade nycklarna och killen gav sig iväg på en tjugo minuter lång biltur. När killen var tillbaka i affären hade han bestämt sig, han ville ha bilen men behövde gå till banken och hämta ut kontanter.
- Inga problem, jag reserverar den åt dig, sa Lars.
De kom överens om att träffas på gården igen om tre dagar.
När killen tre dagar senare kom till gården tyckte han att bilen hade ändrat färg, från kolsvart till mörkt blå.
- Äh, det är lite annat ljus idag bara, sa Lars lite stöddigt.
Killen var fortfarande inte helt övertygad och inte blev det bättre när han öppnade dörren heller. Inredningen var förvisso grå men killen tyckte att den såg mörkare ut än för tre dagar sen.
- Jag städade bilen åt dig, klädseln var djävligt dammig när du var här sist, sa Lars.
Killen var fortfarande inte helt övertygad, men hade lite bråttom eftersom han skulle hem och plugga. Så han betalade, fick nycklarna och åkte iväg.
Efter någon kilometer hördes ett obehagligt missljud i motorn, det blev snabbt starkare och plötsligt ryckte bilen till och stannade tvärt. En bärgare fick komma och ta bilen till en verkstad, där konstaterades bara att motor varit helt slut och rasat ihop. När killen berättade sin historia garvade de båda bilmekanikerna och sa att vraket som killen fått med sig var en 242 L 76:a där mattor och klädsel bytts ut. Bilen hade dessutom gått 35 000 mil och inte 5 000 som Lars Malmer sagt. När killen ringde upp Lars Malmer för att få en förklaring suckade denne bara djupt och sa grinigt:
- Kan man ingenting om bilar ska man fan inte ha någon. Du kan ta buss eller cykel, djävla snorunge.
Sen la Lars Malmer på luren i örat på den stackars killen, som än idag minns detta som ett av sitt livs mest hjärtslitande bilupplevelser.
Om när Lars Malmer INTE var med i Grannfejden...
Detta utspelade sig 2009.
Lars Malmer bodde då i en sunkig lägenhet i ett trevåningshus i Kisa.
Han vantrivdes något fruktansvärt men var tvungen att bo kvar eftersom han dels hade näringsförbud och dessutom var villkorligt frigiven från en fängelsedom för misshandel och bedrägeri.
Lars bodde högst upp i en etta, vägg i vägg med hans vardagsrum låg en trea.
Där bodde Hans och Ann-Britt Holmqvist, som var frireligiösa och ett tiotal år äldre än Lars.
Det hade skurit sig redan första gången de träffats, en söndag tre dagar efter Lars Malmer flyttat in.
Ann-Britt hade ansträngt sig och bakat sockerkaka för att välkomna den nye grannen.
Vid lunchtid gick hon och ringde på.
Lars Malmer slängde upp dörren iförd endast kalsonger, bakfull och på extra dåligt humör.
- Vad fan är det?! röt han.
Ann-Britt blev lite ställd och tog två steg tillbaks innan hon försiktigt presenterade sig och berättade att hon bakat en sockerkaka.
- Sådan djävla skit smakar för fan sågspån, ta den och ge till katten istället! fräste Lars.
Sen smällde han igen dörren och låste.
På måndagen hade Lars möte med en inspektör från frivården som han kom väl överens med. När han berättade om det inträffade fick han rådet att gå över till grannen, be om ursäkt och förklara.
Lars gjorde så, men dristade sig till att ta med ett helrör vodka i present.
När grannarna vänligt förklarade att de inte drack alkohol och var frireligiösa tog det hus i helvete från Lars sida. Han började nu varje dag spela black metal på hög volym, han riktade dessutom högtalarna mot grannarnas lägenhet. Varje gång grannarna sa till bemöttes de av grova svordomar, könsord och sataniskt mässande.
Hans och Ann-Britt försökte då klaga hos hyresvärden, men inga åtgärder kunde vidtas eftersom Lars alltid var noga med att endast spela på dagtid.
Det som fick den berömda droppen att rinna över var när Lars Malmer en lördag eftermiddag då grannarna satt barnvakt åt sitt treåriga barnbarn spelade upp sataniska mässande på högsta volym. Barnbarnet började gråta av skräck och medan Ann-Britt försökte trösta gick Hans, mycket förargad nu, över och ringde och bankade på Lars Malmers dörr tills denne öppnade:
- Ja, vad fan är det?! fräste Lars otåligt.
- Nu får du faktiskt tona ner dig, vi har vårt barnbarn på besök och han blir rädd när du spelar det där mässandet, sa Hans bestämt.
Lars Malmer smårapade, kliade sig i skrevet och sa nonchalant:
- Ni har väl skrämt upp ungdjäveln med både Satan och helvetet och fan och hans mormor, så det är väl bara bra att jag avdramatiserar det hela.
Utan ett ord vände hans på klacken och gick in till sig, Lars gick in och skrek för lungornas fulla kraft genom väggen:
- DJÄVULEN FINNS I OSS ALLA, HAN ÄR DET SVARTA LJUSET! VI SKA BEJAKA OCH INTE FÖRTRYCKA HONOM! AVE SATANAS!
Där och då fick det äldre paret nog, de packade sina väskor och flyttade ut till sin sommarstuga.
Därifrån ringde de sedan Grannfejden och bad om hjälp.
Efter många telefonsamtal gick Strix Television till slut med på att komma ut och se vad som stod på.
En stackars ung kille som läste till journalist och praktiserade på bolaget fick äran att åka ner till Kisa och kolla in läget.
Efter ett initialt samtal med Hans och Ann-Britt åkte så hela gänget till Lars Malmer.
Den unga killen ringde på medan grannarna väntade en halvtrappa ner för att se hur reaktionen blev.
Lars slängde upp dörren med sitt vanliga:
- Vad fan är det?
Den unga killen presenterade sig och skulle just förklara sitt ärende när Lars Malmer sa:
- Vänta, jag ska bara fixa en sak, gå ner till grannarna och vänta så kommer jag om två minuter.
Sen stängde han dörren.
Killen gick ner med, som han trodde, glada nyheter.
Efter de utlovade två minuterna slängdes dörren upp på vid gavel och Lars Malmer rusade ut i svart luvtröja med uppdragen luva, svarta mjukisbyxor, armékängor och en djävulsmask för ansiktet.
Med ett vrål sprang han nedför trapporna medan han skrek:
- In nomine dei nostri Satanas Luciferi excelsi! Här kommer Djävulen själv för att ta er ner till HELVETET!!!
Hans, Ann-Britt och den unge praktikanten sprang i panik nedför trapporna och ut till bilen.
Det blev, som sagt, inget tv-program.
Hans fick en hjärtinfarkt tre dagar senare och tvingades till en jobbig operation på sjukhuset i Linköping.
Paret sa upp sin lägenhet, sålde sommarstugan och flyttade till en bostadsrätt i Åtvidaberg.
Den unge praktikanten slutförde aldrig vare sig praktik eller journaliststudier utan blev förskollärare istället.
Lars blev småningom av med sitt näringsförbud och gav sig då genast iväg på nya äventyr.
Lars Malmer bodde då i en sunkig lägenhet i ett trevåningshus i Kisa.
Han vantrivdes något fruktansvärt men var tvungen att bo kvar eftersom han dels hade näringsförbud och dessutom var villkorligt frigiven från en fängelsedom för misshandel och bedrägeri.
Lars bodde högst upp i en etta, vägg i vägg med hans vardagsrum låg en trea.
Där bodde Hans och Ann-Britt Holmqvist, som var frireligiösa och ett tiotal år äldre än Lars.
Det hade skurit sig redan första gången de träffats, en söndag tre dagar efter Lars Malmer flyttat in.
Ann-Britt hade ansträngt sig och bakat sockerkaka för att välkomna den nye grannen.
Vid lunchtid gick hon och ringde på.
Lars Malmer slängde upp dörren iförd endast kalsonger, bakfull och på extra dåligt humör.
- Vad fan är det?! röt han.
Ann-Britt blev lite ställd och tog två steg tillbaks innan hon försiktigt presenterade sig och berättade att hon bakat en sockerkaka.
- Sådan djävla skit smakar för fan sågspån, ta den och ge till katten istället! fräste Lars.
Sen smällde han igen dörren och låste.
På måndagen hade Lars möte med en inspektör från frivården som han kom väl överens med. När han berättade om det inträffade fick han rådet att gå över till grannen, be om ursäkt och förklara.
Lars gjorde så, men dristade sig till att ta med ett helrör vodka i present.
När grannarna vänligt förklarade att de inte drack alkohol och var frireligiösa tog det hus i helvete från Lars sida. Han började nu varje dag spela black metal på hög volym, han riktade dessutom högtalarna mot grannarnas lägenhet. Varje gång grannarna sa till bemöttes de av grova svordomar, könsord och sataniskt mässande.
Hans och Ann-Britt försökte då klaga hos hyresvärden, men inga åtgärder kunde vidtas eftersom Lars alltid var noga med att endast spela på dagtid.
Det som fick den berömda droppen att rinna över var när Lars Malmer en lördag eftermiddag då grannarna satt barnvakt åt sitt treåriga barnbarn spelade upp sataniska mässande på högsta volym. Barnbarnet började gråta av skräck och medan Ann-Britt försökte trösta gick Hans, mycket förargad nu, över och ringde och bankade på Lars Malmers dörr tills denne öppnade:
- Ja, vad fan är det?! fräste Lars otåligt.
- Nu får du faktiskt tona ner dig, vi har vårt barnbarn på besök och han blir rädd när du spelar det där mässandet, sa Hans bestämt.
Lars Malmer smårapade, kliade sig i skrevet och sa nonchalant:
- Ni har väl skrämt upp ungdjäveln med både Satan och helvetet och fan och hans mormor, så det är väl bara bra att jag avdramatiserar det hela.
Utan ett ord vände hans på klacken och gick in till sig, Lars gick in och skrek för lungornas fulla kraft genom väggen:
- DJÄVULEN FINNS I OSS ALLA, HAN ÄR DET SVARTA LJUSET! VI SKA BEJAKA OCH INTE FÖRTRYCKA HONOM! AVE SATANAS!
Där och då fick det äldre paret nog, de packade sina väskor och flyttade ut till sin sommarstuga.
Därifrån ringde de sedan Grannfejden och bad om hjälp.
Efter många telefonsamtal gick Strix Television till slut med på att komma ut och se vad som stod på.
En stackars ung kille som läste till journalist och praktiserade på bolaget fick äran att åka ner till Kisa och kolla in läget.
Efter ett initialt samtal med Hans och Ann-Britt åkte så hela gänget till Lars Malmer.
Den unga killen ringde på medan grannarna väntade en halvtrappa ner för att se hur reaktionen blev.
Lars slängde upp dörren med sitt vanliga:
- Vad fan är det?
Den unga killen presenterade sig och skulle just förklara sitt ärende när Lars Malmer sa:
- Vänta, jag ska bara fixa en sak, gå ner till grannarna och vänta så kommer jag om två minuter.
Sen stängde han dörren.
Killen gick ner med, som han trodde, glada nyheter.
Efter de utlovade två minuterna slängdes dörren upp på vid gavel och Lars Malmer rusade ut i svart luvtröja med uppdragen luva, svarta mjukisbyxor, armékängor och en djävulsmask för ansiktet.
Med ett vrål sprang han nedför trapporna medan han skrek:
- In nomine dei nostri Satanas Luciferi excelsi! Här kommer Djävulen själv för att ta er ner till HELVETET!!!
Hans, Ann-Britt och den unge praktikanten sprang i panik nedför trapporna och ut till bilen.
Det blev, som sagt, inget tv-program.
Hans fick en hjärtinfarkt tre dagar senare och tvingades till en jobbig operation på sjukhuset i Linköping.
Paret sa upp sin lägenhet, sålde sommarstugan och flyttade till en bostadsrätt i Åtvidaberg.
Den unge praktikanten slutförde aldrig vare sig praktik eller journaliststudier utan blev förskollärare istället.
Lars blev småningom av med sitt näringsförbud och gav sig då genast iväg på nya äventyr.
lördag 19 januari 2019
Rödvin på vita sneakers
Den här historien utspelade sig runt år 2002.
Lars Malmer bodde då tillfälligtvis i en lägenhet i Norrköping.
Det var mycket ungdomar som bodde i huset, så det var en del festande.
Lars Malmer, som är en kvällstrött person, blev allt annat än glad åt detta.
En kväll, klockan var kanske halv elva, hade grannen ovanför Lars Malmer en stor fest med ett femtontal gäster.
Det spelades techno på rätt hög volym, skrålades och dracks rejält med alkohol.
Då fick Lars Malmer nog, han gick ut i köket och hämtade en flaska rödvin som han öppnat några veckor tidigare.
Flaskan hade stått öppnad och när Lars sniffade i öppningen stank det vinäger.
Med ett illmarigt leende tog Lars Malmer flaskan och smög upp till grannen.
Väl där öppnade han försiktigt postinlägget och hällde ut innehållet, drygt halva flaskan, så allt hamnade inne i grannens lägenhet.
Olyckligtvis stod alla besökares skor precis innanför dörren, de flesta var sneakers och gymnastikskor av Addidas och andra finare märken.
Lars hann knappt komma in i lägenheten förrän musiken abrupt tystnade och förtvivlade vrål började höras från grannens lägenhet.
Någon i sällskapet hade gjort sig ärende ut i hallen och sett vad som hänt, denne hade direkt sprungit tillbaka in i vardagsrummet och meddelat samtliga.
Efter tio minuters kaos där det genom allt vrålande gick att urskilja diverse svordomar droppade samtliga i sällskapet av och det blev behagligt tyst för Lars Malmer.
Kvällen blev dock högst obehaglig för många av festdeltagarna.
Fem personer hade fått sina skor totalförstörda.
En besökare fick låna ett par gamla sunkiga tofflor av festarrangören, tyvärr gick de sönder på vägen hem så det tog en halvtimme istället för normala tio minuter att ta sig hem.
En annan linkade iväg i strumplästen, tyvärr trampade den stackaren på en spik och började blöda ymnigt från ett sår mitt i foten. Detta slutade med infektion och sjukskrivning från jobbet i åtta dagar och en ond fot i en månad.
För de övriga tre innebar Lars Malmers tilltag att de fick sitta och vänta i en timme innan de lyckades få tag i en taxi och åka hem.
Grannen misstänkte direkt Lars Malmer och konfronterade honom ett par dagar senare.
- Jag vet inte vad du snackar om, jag var hemma och försökte sova, sa Lars Malmer tjurigt.
- Det kan inte vara så många andra, porten är låst på kvällarna och det är bara du som har gnällt på oss andra, svarade grannen.
- Undrar vem det är som gnäller, muttrade Lars stöddigt.
Grannen suckade och sa att han skulle gå till polisen med det hela.
- Ja gör det, de har säkert inget bättre för sig än att lyssna på halvt alkoholiserade snorungar från överklassen, sa Lars syrligt.
Mycket riktigt fick Lars Malmer en anmälan mot sig om skadegörelse, han nekade bestämt och hävdade att han inte varit ute ur lägenheten efter åtta på kvällen när han kommit hem med en pizza.
Eftersom en granne hade sett Lars vid just den tiden bärandes på en pizzakartong la polisen ner ärendet i brist på bevis.
Grannen är dock än idag övertygad om Lars Malmers skuld.
Lars Malmer bodde då tillfälligtvis i en lägenhet i Norrköping.
Det var mycket ungdomar som bodde i huset, så det var en del festande.
Lars Malmer, som är en kvällstrött person, blev allt annat än glad åt detta.
En kväll, klockan var kanske halv elva, hade grannen ovanför Lars Malmer en stor fest med ett femtontal gäster.
Det spelades techno på rätt hög volym, skrålades och dracks rejält med alkohol.
Då fick Lars Malmer nog, han gick ut i köket och hämtade en flaska rödvin som han öppnat några veckor tidigare.
Flaskan hade stått öppnad och när Lars sniffade i öppningen stank det vinäger.
Med ett illmarigt leende tog Lars Malmer flaskan och smög upp till grannen.
Väl där öppnade han försiktigt postinlägget och hällde ut innehållet, drygt halva flaskan, så allt hamnade inne i grannens lägenhet.
Olyckligtvis stod alla besökares skor precis innanför dörren, de flesta var sneakers och gymnastikskor av Addidas och andra finare märken.
Lars hann knappt komma in i lägenheten förrän musiken abrupt tystnade och förtvivlade vrål började höras från grannens lägenhet.
Någon i sällskapet hade gjort sig ärende ut i hallen och sett vad som hänt, denne hade direkt sprungit tillbaka in i vardagsrummet och meddelat samtliga.
Efter tio minuters kaos där det genom allt vrålande gick att urskilja diverse svordomar droppade samtliga i sällskapet av och det blev behagligt tyst för Lars Malmer.
Kvällen blev dock högst obehaglig för många av festdeltagarna.
Fem personer hade fått sina skor totalförstörda.
En besökare fick låna ett par gamla sunkiga tofflor av festarrangören, tyvärr gick de sönder på vägen hem så det tog en halvtimme istället för normala tio minuter att ta sig hem.
En annan linkade iväg i strumplästen, tyvärr trampade den stackaren på en spik och började blöda ymnigt från ett sår mitt i foten. Detta slutade med infektion och sjukskrivning från jobbet i åtta dagar och en ond fot i en månad.
För de övriga tre innebar Lars Malmers tilltag att de fick sitta och vänta i en timme innan de lyckades få tag i en taxi och åka hem.
Grannen misstänkte direkt Lars Malmer och konfronterade honom ett par dagar senare.
- Jag vet inte vad du snackar om, jag var hemma och försökte sova, sa Lars Malmer tjurigt.
- Det kan inte vara så många andra, porten är låst på kvällarna och det är bara du som har gnällt på oss andra, svarade grannen.
- Undrar vem det är som gnäller, muttrade Lars stöddigt.
Grannen suckade och sa att han skulle gå till polisen med det hela.
- Ja gör det, de har säkert inget bättre för sig än att lyssna på halvt alkoholiserade snorungar från överklassen, sa Lars syrligt.
Mycket riktigt fick Lars Malmer en anmälan mot sig om skadegörelse, han nekade bestämt och hävdade att han inte varit ute ur lägenheten efter åtta på kvällen när han kommit hem med en pizza.
Eftersom en granne hade sett Lars vid just den tiden bärandes på en pizzakartong la polisen ner ärendet i brist på bevis.
Grannen är dock än idag övertygad om Lars Malmers skuld.
söndag 13 januari 2019
En totalt djävla misslyckad konferens....
Lars Malmer var för ett antal år sen på konferens i Roslagen när han jobbade på friskola.
Konferensen blev allt annat än lyckad.
Helvetet brakade loss redan vid ankomsten när Lars kom farande i en skruttig Impala -65:a och gjorde en burnout i gruset utanför huvudentrén så att flera bilar i närheten fick stenskott, en av bilarna behövde både byta vindrutan och lackeras om vilket naturligtvis blev svindyrt för ägaren.
Förmiddagen skulle ägnas åt personalfrågor, men bara efter en halvtimme skyllde Lars på att han var dålig i magen och behövde gå på toa.
Dock roade han sig istället med att springa omkring och larva sig i samtliga konferensrum och därmed störa de andra konferenserna som ägde rum samtidigt.
I det första rummet, som var tomt, snodde Lars Malmer allt godis han kunde komma över.
Sen slet han upp dörren till det andra rummet och rapade högt, varpå elva personer som satt och läste viktiga papper totalt kom av sig och deras möte tog en halvtimme längre än förväntat.
Därefter slet han upp dörren till det tredje rummet och skrek ”kuckliku!”. Där pågick ett viktigt möte om ett företags dåliga ekonomi, alla blev mycket irriterade och chefen skrek efter Lars att han störde deras möte. Lars svarade med att räcka ut tungan, munprutta och ge långfingret åt chefen. Det mötet kom av sig totalt och fick återupptas dagen därpå.
I det fjärde rummet, där det pågick en konstnärlig konferens, började Lars lite försiktigare med att fråga vad som pågick där. När han fick veta att det var en konferens om konst menade Lars på fullaste allvar att de för att utveckla sitt konstnärliga sinnelag kunde göra krokiimålning av honom när han hade resning. Samtliga tackade artigt men bestämt nej till erbjudandet varpå Lars blev grinig och gick vidare.
I nästa rum pågick en konferens om alger och plankton. Där gjorde Lars Malmer bort sig genom att påpeka hur stimulerande det skulle vara för det naturvetenskapliga ögat att studera en mänsklig skitkorv i mikroskop, dessutom kunde man ju under tiden avnjuta de aromatiska dofterna, menade Lars. Samtliga konferensdeltagare avfärdade förslaget som infantilt nonsens, tyvärr var två av deltagarna av känslig natur och kunde därför inte avnjuta lunchen vilket i sin tur ledde till svår huvudvärk framåt tretiden på eftermiddagen för den ena och för den andra till problem med insulinet eftersom denne hade diabetes.
Lunchen ja, på den här konferensgården hade man för dagen bestämt sig att servera en vegetarisk måltid till samtliga konferensgäster.
- Vad fan, jag vill ha hamburgare, sa Lars Malmer stöddigt.
- Det har vi tyvärr inte, svarade servitrisen vänligt.
- Vilket djävla skitställe, snäste Lars otrevligt.
Sen bojkottade han lunchen och satt istället på sitt rum och åt upp godiset han snott tidigare på dagen.
Efter lunch var det meningen att deltagarna på Lars Malmers konferens skulle ge sig ut på en äventyrsbana ute i skogen.
Då skyllde Lars på huvudvärk och ont i benet, efter en del diskussioner fick han lov att utebli.
Lars Malmer gick då till baren, när ingen kom och serverade honom skrek han ”Herr Ober” och plingade arton gånger i rad på klockan så det hördes i hela bottenvåningen.
Till slut kom en något uppjagad receptionist och förklarade att baren inte öppnade förrän klockan tre.
- Djävla sjusovare, snäste Lars Malmer föraktfullt.
Han gick istället till sitt rum och kollade på TV tills baren öppnade.
Sen började han hinka bärs för fullt.
Klockan halv fem var bastun bokad för Lars Malmers konferens, han var redan då skapligt full men gick ner i alla fall.
Sen satt han i bastun, rapade och drog fräckisar så att alla andra närvarande skruvade på sig och suckade.
Efter ett tag blev han pissnödig men istället för att gå på muggen pissade han på bastuaggregatet.
Stanken i bastun blev förstås outhärdlig och Lars Malmer blev snart ensam kvar.
Klockan halv sju var det trerätters middag med Toast Skagen, älgstek med potatis och skysås samt äppelpaj med vispgrädde.
Lars Malmer tog två glas vitt vin till förrätten, tre öl till varmrätten och två stadiga konjak till desserten.
När allt var uppätet låg Lars Malmer ner över bordet eftersom han var dyngrak.
Då gjorde en kvinnlig kollega misstaget att klappa honom på axeln och fråga hur han mådde.
- Jag mår skitbra, det enda som fattas nu är att jag får sätta på dig min sköna, sluddrade Lars högt.
Kvinnan tog mycket illa vid sig och drog sig tillbaks på sitt rum.
Lars Malmer satt kvar ett tag till innan han raglade iväg till baren och fortsatte supa.
Till slut var han så full att han började må akut illa och han spydde ner halva bardisken.
Då kom två stadiga killar som jobbade på konferensgården och släpade in Lars Malmer till sitt rum, där han fick sova ruset av sig.
Lars Malmer sov länge den natten, faktiskt så länge att frukosten redan hade hunnit stänga när han väl klev upp.
När han upptäckte det blev Lars Malmer rasande:
- Vad i helvete, jag är hungrig, jag vill ha ägg och bacon! gormade han.
- Det har vi tyvärr inte, men om du lugnar dig lite kan vi göra några smörgåsar till dig, föreslog kocken.
- JAG VILL INTE HA NÅGON DJÄVLA MACKA!!! skrek Lars så högt att det dånade i hela matsalen.
Sen gick han till sitt rum, packade sina saker, slängde sin rumsnyckel i papperskorgen och stack.
Som ni säkert förstår är Lars Malmer fortfarande inte välkommen på det där konferenshotellet….
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)