Retade gallfeber på slöjdläraren

Redan som litet barn var Lars Malmer en hejare på att göra riktigt skumma saker som retade upp folk ordentligt.
När han var tio år och klassen fick i uppgift av den sura och otrevliga träslöjdläraren att göra en ljusstake gjorde Lars istället en stor fallos med hjälp av svarven.
Den blev riktigt fin, för Lars kunde redan vid unga år konsten att hantera maskiner och verktyg.
Läraren blev förstås ursinnig när han såg vad Lars hade gjort.
- Vad ända in i helvete är det här för någonting?! röt han.
- Det är en fallos, svarade Lars lugnt.
- Vet du ingen levandes hut, pojkdjävel!! röt läraren, nu ännu argare.
- Men, jag är Buddhist och i min religion är kuken inget skamligt, svarade Lars med ett retsamt leende.
Läraren formligen exploderade i ett raseriutbrott, gormade och skrek så rösten nästan brast och alla andra killarna förskräckta la ifrån sig sina arbeten och stirrade häpet på vad som hände. Lars stod iskallt kvar, lät läraren trötta ut sig ordentligt. När utskällningen till slut var över och läraren med kraft sa till Lars att lämna slöjdsalen svarade denne.
- Jag tycker inte du ska skrika så där, det är inte bra för din hals, Alrik.
Läraren, som mycket riktigt hette Alrik i förnamn men vägrade lyssna till något annat än "Magistern" från sina elever, blev nu ännu argare och skrek högt av ilska samtidigt som han gång på gång försökte dela ut örfilar till Lars, som bara vek undan och smet iväg från slöjdsalen. Det blev förstås samtal hos rektorn, men även där framhärdade Lars i att han var Buddhist och därför varken kunde eller ville gå med på den kristna synen på vad som var rätt och fel. Rektorn, som inte alls var lika hetlevrad som slöjdläraren, suckade till slut bara tungt och sa åt Lars att försvinna ur hans åsyn.
- Med nöje, sa Lars och stack iväg.
På nästa lektion i träslöjd gick Lars fram till läraren med en liten ask halstabletter, överräckte dem och sa vänligt:
- Om du tar en varje gång du har skrikit får du nog mindre ont i halsen.
Alrik blev förstås vansinnig än en gång och började ryta och skrika.
Sen fick Lars ledigt från träslöjden resten av läsåret, vilket han bara tyckte var skönt eftersom slöjden var sista lektionen på måndagen och på så vis fick han en kortare skoldag på måndagar.
Alrik bytte jobb till nästa läsår och skolan fick en annan, yngre lärare med mindre hetsigt temperament och då kunde Lars vara med i slöjden igen.