"Sveriges snuskigaste taxi"

Under våren och sommaren 1993 körde Lars Malmer taxi i Stockholm.
Hans taxibil var en rostig Saab 99 av 1972 års modell, ursprungligen crémefärgad men med tanke på all rost och det faktum att Lars av någon outgrundlig anledning vägrade tvätta eller städa bilen så såg den snarare grådaskig ut.
Det var ingenting mot hur det såg ut inuti, men Lars dolde det skickligt genom att sätta upp en taxiskylt i passagerarfönstret bestående av klistermärken.
Lars Malmer hade för vana att varje morgon stå vid stadsgården och locka intet ont anande turister eller bakfulla och desperata människor som kom med de olika färjorna österifrån.
En morgon kom en ung tjej springande, vevande med armarna efter en taxi, det syntes tydligt att hon var stressad och upprörd.
Lars satt i bilen och drack cola och åt godis till frukost när han såg henne komma rusande rakt mot bilen och öppnade passagerardörren.
Tjejen skulle just till att hoppa in och sätta sig när Lars med munnen full av godis gurglade fram ordet "baksätet".
Tjejen var så pass närvarande att hon stannade till och såg de tre fulla plastpåsarna som stod i framsätet.
Snabbt fällde hon ner sätet och hoppade in där bak.
Lars Malmer nickade, stängde dörren, svalde ner det sista godiset med en halv cola.
Sen rapade han så det dånade i kupén och frågade nonchalant:
- Vart ska du?
- Kåkbrinken 2, svarade tjejen.
Hon hade en östeuropeisk brytning och sa därför "kakbrinken" av misstag.
- Kåkbrinken heter det, sa Lars Malmer förebrående och med överdriven stockholmsdialekt.
- Ja ja, kan vi åka? frågade tjejen och tittade sig oroligt omkring.
- Ja, vi ska, lugna ner dig bruden, sa Lars Malmer sävligt.
Sen tog han oändligt långsamt fram startnyckeln ur handskfacket och startade bilen.
Under tiden hann tjejen få en bild av förödelsen inne i bilen och fick en chock.
I baksätet stod två proppfulla sopsäckar på vänster sida, ovanpå låg tre pizzakartonger varav två hade väl synliga matrester.
På golvet stod en papperspåse full med pantburkar, mest cola och öl.
Hela baksidan av framsätet var full med gamla intorkade tuggummin som någon hade kletat dit.
Och överallt dammtussar och diverse fläckar av utspilld dricka.
När Lars Malmer väl startat bilen och kört ut från stadsgården, bar det av i en hiskelig fart.
Det var vid niotiden en vanlig vardagsmorgon och mycket trafik, men det struntade Lars Malmer i.
Han körde mot rött, mot enkelriktat och svängde hit och dit för att ta diverse genvägar.
Allt gick i ca. 80 km/h.
När Lars Malmer svängde ut precis framför en buss som var tvungen att tvärnita och båda tutade ihärdigt åt varandra tyckte tjejen att det fick vara nog.
- Lugna ner dig nu, jag vill inte krocka! utropade hon.
- Håll käften, här är det jag som kör! fräste Lars.
Vid nästa rödljus hoppade tjejen ut ur taxin och sprang för livet tills hon hamnade utanför en lokal tidningsreaktion.
Där gick hon in, bröt ihop och berättade om Lars Malmers taxi och att hon åkt med den i desperation eftersom en kille jagat henne på finlandsbåten under hela resan till Stockholm och hon ville bara komma ifrån honom.
Tjejen togs om hand och hamnade till slut på Kåkbrinken 2, där hennes kompis bodde.
En journalist  med fotograf från tidningen begav sig till stadsgården nästa morgon och hittade Lars Malmers gamla risiga taxibil.
När de försökte prata med honom blev Lars Malmer dock förbannad och skrek:
- Djävla murvlar, dra åt helvete och ta er i arslet!
Sen körde han därifrån i full fart så båda fick hoppa undan för att inte bli påkörda.
Fotografen hann dock ta så pass bra bilder att det gick att se förödelsen inne i bilen och detta tillsammans med tjejens berättelse blev underlag till en bra men rejält kritisk artikel.
Dagen därpå hade tidningen artikeln om Lars Malmers snuskiga taxi på mittuppslaget med rubrik på första sidan med orden "Sveriges snuskigaste taxi!".
Lars fick problem med div. myndigheter och fann det för gott att lägga ner just denna taxirörelse.
Men tjejen minns än i dag med fasa sin första, enda och sista taxiresa i Stockholm sommaren 1993.