Lars Malmer har lyckats med konststycket att få sparken från ett jobb efter en enda arbetsdag.
För att vara petig rörde det sig inte ens om en hel arbetsdag.
Så här var det.
Detta inträffade i slutet på 1990-talet, Lars hade precis varit tvungen att drastiskt dra ner på sina många ljusskygga verksamheter p.g.a. problem med polisen och övriga myndigheter.
Han gick på a-kassa och var därför tvungen att söka jobb och hade tydliga instruktioner från sin a-kassa att han var tvungen att ta första bästa jobb han fick, annars skulle han inte få några pengar.
Det jobb han blev erbjuden var ett matte- och fysiklärarjobb på en stor högstadieskola i Linköping.
Lars var taggad på jobbet, det var i och för sig en skola med dåligt rykte men just därför tänkte Lars att han skulle få ordning på såväl stökiga ungdomar som kollegor.
Han satt under två veckors tid innan jobbet skulle börja och förberedde minutiöst såväl lektionsupplägg som olika strategier för ordningsskapande.
Besvikelsen blev därför total när han kom till skolan på den avtalade första arbetsdagen och fick veta att han inte hade några inplanerade lektioner första veckan.
Skolan hade velat ge Lars en mjukstart och tid att förbereda lektionerna och det hjälpte inte att Lars ilsket förklarade att han "för i helvete slitit häcken av sig två veckor i streck" för att vara förberedd.
Han blev placerad i ett tomt kontor i skolledningens korridor, på kontoret fanns dator, telefon och interntelefon.
Efter att ha konstaterat att datorn inte var ansluten till Internet och att patiens var det enda spelet som fanns bestämde han sig för att börja leka med interntelefonen.
Han frågade vänligt en intet ont anande kanslist och fick en ingående redogörelse för interntelefonens alla funktioner.
Sen gick han en vända för att, på sitt eget underliga vis, hälsa på folk.
Först stövlade Lars helt utan vidare in på kuratorns kontor och släppte en fis, både kuratorn och den elev som råkade ha en samtalstid där rusade i panik ut från kontoret eftersom stanken Lars lämnade efter sig var outhärdlig.
Sen gick han in i lärarrummet.
Vid en kaffebryggare stod en kvinnlig lärare i knälång kjol, midjekort kavaj och blont, axellångt hår och skulle precis hälla upp en stor kopp kaffe för att försöka råda bot på den akuta trötthet hon helt naturligt kände efter bara tre timmars sömn.
Lars klappade till henne i baken så hårt att kvinnan tappade sin kopp, som hade ett helt unikt motiv och stort affektionsvärde, i golvet så den gick i tusen bitar och det varma kaffet stänkte rakt upp i ansiktet och fläckade ner både blus, kavaj och kjol.
Förutom chock och indignation fick den kvinnliga kollegan dessutom akut ryggont och var tvungen att ta en taxi hem och vila sig.
Efter att ha ställt till med det lufsade Lars runt i korridorerna, han hörde interntelefonen ett par gånger och kunde nöjt konstatera att det var en riktigt bra anläggning.
Sen gick han upp på kontoret och började terrorisera skolan med interntelefonen.
Första meddelandet bestod bara av ett allmänt obehagligt flåsande.
Efter några minuter kom nästa meddelande, denna gång i form av en kort men ljudlig rap.
Några elever som satt och gjorde kemiprov i ett klassrum hoppade till av förskräckelse och en lärare som just tog en klunk vatten satte den i halsen och fick en hostattack.
Det dröjde inte länge förrän det tredje meddelandet kom, denna gång skrek Lars Malmer "Kukeliku kuken står!!".
Sen gick Lars Malmer ut en sväng, och tur var väl det, för rektorn gick just genom ledningskorridoren och kollade vem som ropade ut dumheter, men då hade Lars Malmer redan hunnit smita ut.
Efter en halvtimmes promenad genom korridorerna gick Lars Malmer tillbaks till kontoret.
Rektorn tittade ut och frågade Lars om han visste vem som höll på och larvade sig med interntelefonen, men fick inget vettigt svar.
Lars stängde dörren till sitt kontor omsorgsfullt och började sen mixtra med interntelefonen så att han kunde fjärrstyra den från en närbelägen elevtoalett.
Sen gick han dit och började återigen sin terror.
Först väste han bara en massa svordomar och könsord utan någon vidare mening.
Sen skrek han "nu ska jag pissa och skita!".
Därefter gjorde han just det och sände alltihop över interntelefonen.
Eftersom klockan hade hunnit bli nästan halv tolv var det redan många som gått på lunch och fler var på väg.
För att göra en lång historia kort blev sju elever akut illamående, ett fyrtiotal tappade aptiten och bojkottade lunchen. För lärarna var det ungefär lika illa.
Det var då som det upptäcktes att det var Lars som låg bakom terrorn.
Just när han gick ut från toaletten stod en vaktmästare precis utanför i korridoren för att fixa en sak.
- Vem tusan är du och vad gör du på elevernas toalett? frågade vaktmästaren.
- Det ska du skita i, sa Lars surt.
Sen gick han och åt pizza på den närbelägna pizzerian eftersom han inte var sugen på den mat skolan serverade för dagen.
Direkt efter lunch fick Lars veta att han inte var välkommen att fortsätta arbeta på skolan eftersom skolledningen var allvarligt oroad över hans attityd.
Lars ryckte bara på axlarna, gick ut till bilen och åkte hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar