Lars Malmer var för ett antal år sen på konferens i Roslagen när han jobbade på friskola.
Konferensen blev allt annat än lyckad.
Helvetet brakade loss redan vid ankomsten när Lars kom farande i en skruttig Impala -65:a och gjorde en burnout i gruset utanför huvudentrén så att flera bilar i närheten fick stenskott, en av bilarna behövde både byta vindrutan och lackeras om vilket naturligtvis blev svindyrt för ägaren.
Förmiddagen skulle ägnas åt personalfrågor, men bara efter en halvtimme skyllde Lars på att han var dålig i magen och behövde gå på toa.
Dock roade han sig istället med att springa omkring och larva sig i samtliga konferensrum och därmed störa de andra konferenserna som ägde rum samtidigt.
I det första rummet, som var tomt, snodde Lars Malmer allt godis han kunde komma över.
Sen slet han upp dörren till det andra rummet och rapade högt, varpå elva personer som satt och läste viktiga papper totalt kom av sig och deras möte tog en halvtimme längre än förväntat.
Därefter slet han upp dörren till det tredje rummet och skrek ”kuckliku!”. Där pågick ett viktigt möte om ett företags dåliga ekonomi, alla blev mycket irriterade och chefen skrek efter Lars att han störde deras möte. Lars svarade med att räcka ut tungan, munprutta och ge långfingret åt chefen. Det mötet kom av sig totalt och fick återupptas dagen därpå.
I det fjärde rummet, där det pågick en konstnärlig konferens, började Lars lite försiktigare med att fråga vad som pågick där. När han fick veta att det var en konferens om konst menade Lars på fullaste allvar att de för att utveckla sitt konstnärliga sinnelag kunde göra krokiimålning av honom när han hade resning. Samtliga tackade artigt men bestämt nej till erbjudandet varpå Lars blev grinig och gick vidare.
I nästa rum pågick en konferens om alger och plankton. Där gjorde Lars Malmer bort sig genom att påpeka hur stimulerande det skulle vara för det naturvetenskapliga ögat att studera en mänsklig skitkorv i mikroskop, dessutom kunde man ju under tiden avnjuta de aromatiska dofterna, menade Lars. Samtliga konferensdeltagare avfärdade förslaget som infantilt nonsens, tyvärr var två av deltagarna av känslig natur och kunde därför inte avnjuta lunchen vilket i sin tur ledde till svår huvudvärk framåt tretiden på eftermiddagen för den ena och för den andra till problem med insulinet eftersom denne hade diabetes.
Lunchen ja, på den här konferensgården hade man för dagen bestämt sig att servera en vegetarisk måltid till samtliga konferensgäster.
- Vad fan, jag vill ha hamburgare, sa Lars Malmer stöddigt.
- Det har vi tyvärr inte, svarade servitrisen vänligt.
- Vilket djävla skitställe, snäste Lars otrevligt.
Sen bojkottade han lunchen och satt istället på sitt rum och åt upp godiset han snott tidigare på dagen.
Efter lunch var det meningen att deltagarna på Lars Malmers konferens skulle ge sig ut på en äventyrsbana ute i skogen.
Då skyllde Lars på huvudvärk och ont i benet, efter en del diskussioner fick han lov att utebli.
Lars Malmer gick då till baren, när ingen kom och serverade honom skrek han ”Herr Ober” och plingade arton gånger i rad på klockan så det hördes i hela bottenvåningen.
Till slut kom en något uppjagad receptionist och förklarade att baren inte öppnade förrän klockan tre.
- Djävla sjusovare, snäste Lars Malmer föraktfullt.
Han gick istället till sitt rum och kollade på TV tills baren öppnade.
Sen började han hinka bärs för fullt.
Klockan halv fem var bastun bokad för Lars Malmers konferens, han var redan då skapligt full men gick ner i alla fall.
Sen satt han i bastun, rapade och drog fräckisar så att alla andra närvarande skruvade på sig och suckade.
Efter ett tag blev han pissnödig men istället för att gå på muggen pissade han på bastuaggregatet.
Stanken i bastun blev förstås outhärdlig och Lars Malmer blev snart ensam kvar.
Klockan halv sju var det trerätters middag med Toast Skagen, älgstek med potatis och skysås samt äppelpaj med vispgrädde.
Lars Malmer tog två glas vitt vin till förrätten, tre öl till varmrätten och två stadiga konjak till desserten.
När allt var uppätet låg Lars Malmer ner över bordet eftersom han var dyngrak.
Då gjorde en kvinnlig kollega misstaget att klappa honom på axeln och fråga hur han mådde.
- Jag mår skitbra, det enda som fattas nu är att jag får sätta på dig min sköna, sluddrade Lars högt.
Kvinnan tog mycket illa vid sig och drog sig tillbaks på sitt rum.
Lars Malmer satt kvar ett tag till innan han raglade iväg till baren och fortsatte supa.
Till slut var han så full att han började må akut illa och han spydde ner halva bardisken.
Då kom två stadiga killar som jobbade på konferensgården och släpade in Lars Malmer till sitt rum, där han fick sova ruset av sig.
Lars Malmer sov länge den natten, faktiskt så länge att frukosten redan hade hunnit stänga när han väl klev upp.
När han upptäckte det blev Lars Malmer rasande:
- Vad i helvete, jag är hungrig, jag vill ha ägg och bacon! gormade han.
- Det har vi tyvärr inte, men om du lugnar dig lite kan vi göra några smörgåsar till dig, föreslog kocken.
- JAG VILL INTE HA NÅGON DJÄVLA MACKA!!! skrek Lars så högt att det dånade i hela matsalen.
Sen gick han till sitt rum, packade sina saker, slängde sin rumsnyckel i papperskorgen och stack.
Som ni säkert förstår är Lars Malmer fortfarande inte välkommen på det där konferenshotellet….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar