Sålde fel bil

Detta utspelade sig 1995, när Lars Malmer hade bilaffär hemma på sin gård i Ödeshög.
En yngre kille som inte var särskilt bilkunnig men gillade Volvo kom en dag till Lars Malmers affär.
Killen gick runt på måfå och kollade, Lars hade för tillfället en rad olika Volvobilar stående och när killen stannat och tittat på ett par stycken frågade Lars:
- Gillar du Volvo?
- Ja, jag älskar Volvo, svarade killen.
- Då har jag en riktig pärla till dig inne i garaget, sa Lars.
Med ett lurigt flin ledde han killen till ett garage där det stod en svart Volvo 242 GLT 81:a med grå klädsel. Bilen var i väldigt fint skick både utvändigt och invändigt.
Killen blev helt till sig, kollade in bilen både länge och väl medan Lars stod vid sidan av och avvaktade.
- Hur mycket kostar den? frågade killen till slut.
- Du kan få extra bra pris, 44 000 kr, svarade Lars.
Killen tyckte det var lite dyrt, men Lars sa att utgångspriset varit 55 000 kr men att ingen betalade så mycket för en äldre Volvo.
- Kan jag få provköra den? frågade killen.
- Självklart, svarade Lars.
Han hämtade nycklarna och killen gav sig iväg på en tjugo minuter lång biltur. När killen var tillbaka i affären hade han bestämt sig, han ville ha bilen men behövde gå till banken och hämta ut kontanter.
- Inga problem, jag reserverar den åt dig, sa Lars.
De kom överens om att träffas på gården igen om tre dagar.
När killen tre dagar senare kom till gården tyckte han att bilen hade ändrat färg, från kolsvart till mörkt blå.
- Äh, det är lite annat ljus idag bara, sa Lars lite stöddigt.
Killen var fortfarande inte helt övertygad och inte blev det bättre när han öppnade dörren heller. Inredningen var förvisso grå men killen tyckte att den såg mörkare ut än för tre dagar sen.
- Jag städade bilen åt dig, klädseln var djävligt dammig när du var här sist, sa Lars.
Killen var fortfarande inte helt övertygad, men hade lite bråttom eftersom han skulle hem och plugga. Så han betalade, fick nycklarna och åkte iväg.
Efter någon kilometer hördes ett obehagligt missljud i motorn, det blev snabbt starkare och plötsligt ryckte bilen till och stannade tvärt. En bärgare fick komma och ta bilen till en verkstad, där konstaterades bara att motor varit helt slut och rasat ihop. När killen berättade sin historia garvade de båda bilmekanikerna och sa att vraket som killen fått med sig var en 242 L 76:a där mattor och klädsel bytts ut. Bilen hade dessutom gått 35 000 mil och inte 5 000 som Lars Malmer sagt. När killen ringde upp Lars Malmer för att få en förklaring suckade denne bara djupt och sa grinigt:
- Kan man ingenting om bilar ska man fan inte ha någon. Du kan ta buss eller cykel, djävla snorunge.
Sen la Lars Malmer på luren i örat på den stackars killen, som än idag minns detta som ett av sitt livs mest hjärtslitande bilupplevelser.